Movements – Cirkus Cirkör och Malmö stadsteater
Utsökt scenpoesi överträffar politiska pekpinnar i Cirkus Cirkörs nya Movements. Theresa Benér ser ett mångdimensionellt verk skapat av en internationell ensemble.
Frågan är om inte slutscenen av Movements är den som tydligast uttrycker drivkraften bakom detta intensiva och militanta scenkonstverk. Där snurrar Nasreen Larsson al-Janabi oavlåtligt runt, som i en virvlande dervischdans, med en klänning som brinner längs hela fållen. Stannar hon kommer tyget att falla in på hennes kropp och bränna henne. Alltså måste hon, inringad av eld, hålla sig i oavbruten rörelse.
När det brinner i vårt land, vårt hus och kanske ända in på det egna skinnet, då flyr vi människor. Bort hemifrån, ut i det okända. Denna krissituation behandlas i Movements och fullbordar Cirkus Cirkörs trilogi på temat migration, flykt, gränser och transnationella rörelser. Den första delen, Borders, skapades av Tilde Björfors i samarbete med Malmö stadsteater, precis som denna uppsättning. Alltid i oförutsägbara processer, tillsammans med kollektiv och konstnärliga team.
I Movements stora ensemble integreras inte bara ”vanliga” skådespelare i nycirkusens poesi utan även och framför allt en rad scenkonstnärer som nått Sverige på flykt från krig och outsägligt våld i hemländerna. Deras verkliga historier och vittnesmål står i centrum. De är sammanställda av dramatikern Alexandra Loonin och läses upp från manus – för att betona total autenticitet i materialet.
Det är självklart att dessa berättelser om uppbrott och oerhörda umbäranden, som redovisas med stort allvar (något annat vore otänkbart), ger angelägna fakta för att publiken ska förstå något om flyktingars otrygga väg ut i världen. Men för egen del tycker jag att de verbala vittnesmålen gång på gång stör och förminskar kraften i de rika sceniska gestaltningarna.
När David Eriksson går på händer i vatten och via livrem drar en liten flotte med individer som står tätt hopträngda med varsitt uppgrävt träd som de ska plantera på oviss ny plats ges en stark bild av det prekära i flykten. När repakrobaten Ashtar Muallem rycks högt upp i luften med långa, svarta tygband känns hennes rotlöshet och kamp för att skapa balans. Ibland hänger sig en medspelare i benen på någon som redan saknar fotfäste, och det staplas stolar till rangliga klätterställningar när hinder ska passeras.
Andra aktens utsökta inledande scenbild av Fridjon Rafnsson och Fanny Senocq skildrar aktörer i och utanför hängande ramar över scengolvets vatten med öar av små träd, hus och interiörer. De talar poetiskt om träd, hem, språk, familj och teater – det som ger dem tillhörighet i en större gemenskap. Samtidigt utför de akrobatik, trolleri eller, som Ibraheem Manaem, spelar Romeo på arabiska. Det är levande och påminner om brittiska DV8s mångtydiga fysiska teater.
Föreställningen är just som bäst när den förlitar sig på scenkonstens unika uttryck i bild, gest, musik och text. Tyvärr belastas den också av övertydliga pekpinnebudskap. De ligger långt under de tankar och känslor som väcks av den ordlösa poesin.
Movements
Malmö stadsteater, Hipp
Koncept och regi: Tilde Björfors, kreativt team och ensemble
Text: Alexandra Loonin
Scenografi: Fridjon Rafnsson och Fanny Senocq
Kompositör: Irya Gmeyner
Medv: Helen al-Janabi, Fadi Zmorrod, Oldoz Javidi, Johannes Wanselow, Javid Heidari m fl
Publicerad SvD 6/5 2017
Foton, Malmö stadsteater, Movements, Emmalisa Pauly
Läs mer om Cirkus Cirkör:
- Borders – regi Tilde Björfors, med Cirkus Cirkör och Malmö stadsteater >>>
