Macbeth - regi Staffan Valdemar Holm, Dramaten/Det Kgl
Vi sydsvenskar har den stora turen att Dramaten just nu är utlokaliserad till vår grannscen Det Kongelige, med Staffan Valdemar Holms mästerliga uppsättning av Macbeth. Här får vi oöverträffat svenskt skådespeleri i en regi som jag närmast skulle vilja beteckna som SV Holms grammatik. Han skapar en grundläggande struktur av dramatiska konfliktsituationer. Dessa får växa ihop, fördjupas och utvidgas organiskt av rollfigurernas rationella och icke-rationella handlingar. I Macbeth förstärker denna grammatiska väv dramats karaktär av ödesbunden, kompromisslöst verkställd destruktivitet. Den som vill ha makt i detta Skottland, härjat av krig och ruttna politiska intriger, går in i ett dödsmaskineri.
Det handlar alltså om att ta ett ledarskap och att formulera det. I texten, som Ulf Peter Hallberg översatt och bearbetat med Staffan Valdemar Holm, återkommer diskussionen om manligt och kvinnligt. Hur skapar man en ”manlig” auktoritet? Vilar den på att man har makt och medel att döda alla som går emot? Eller behövs något mer?
Reine Brynolfssons Macbeth vacklar hela tiden. Han spelar roller för att intala sig själv att han är kung. Men inifrån gnager vetskapen att hans makt inte är legitim. Han får hallucinationer och blir alltmer psykotisk i sitt handlande. Medarbetarna vid hovet är rädda om sina jobb – och liv – och spelar med i hans ihåliga maktteater. Ladyn ser allt och blir galen, vilket Lena Endre spelar ut rikt och nyanserat.
Hela uppsättningen, i Bente Lykke Møllers suveränt avskalade svart-grå scenografi, ger samtliga skådespelare utrymme att utforska och utveckla sina figurer. Börje Ahlstedt, den gamle Trotjänaren hos Macbeth, är en krumelur som hämtad ur en Tjechovpjäs. Han gör stor teater så snart han beträder scenen, ett slags trickster, ett medium, en visionär, som tycks ha nycklarna till Macbeths framtid. Han får överta en del profetior från originaltextens siande häxor, som här har strukits bort. Kanske är han bara tjänaren som sett allt, hört allt och därför också ser det obönhörliga öde som ska komma. Liksom Shakespeares narrar besitter han visionära egenskaper därför att han står bortom den dåraktiga kampen om makt. Han är den ende överlevaren i detta nattsvarta drama.
Av William Shakespeare, övers Ulf Peter Hallberg/ Dramaten, på Det Kongelige Teater t o m 30/12 2006
Publicerad KvP december 2006