Jörgen Dahlqvist: Ibsendekonstruktion I: Gengångare, Teatr Weimar

Jag kan tänka mig att dramatikern och teatermannen Jörgen Dahlqvist blir ganska otålig av att se Ibsen. Väldigt mycket verbala ornament, sammet och cigarrök bäddar in mustiga konflikter. Helt i onödan – eller? Vad händer om man plockar isär Gengångare och frilägger situationer, så rollerna talar och agerar utan omsvep, i ett abrupt, direkt språk?

De två skådespelarna axlar pjäsens fem roller. De är grovt översminkade, har lösskägg, extra ögonfransar och är slarvigt påklädda i lager av manligt och kvinnligt. Nils Dernevik bär som fru Alving en röd långklänning och en kostymväst över herrskor, medan Rafael Pettersson har pastor Manders tunga, mörka rock över en uppfläkt, genomskinlig spetstunika. Det är queer och genusöverskridande så det förslår.

Linda Ritzén driver på skådespelarna i en manisk, tvångsmässig rytm där de aldrig tillåts släppa fokus, trots tvära scen- och rollväxlingar. I en och samma mening kan Pettersson med exakta nyanser slå över från Manders biktfaderliga auktoritet till snickare Engstrands grova underhuggartyp. Dernevik pendlar träffsäkert mellan fru Alvings förföriska utspel (mot pastorn) och kontrollerande moderlighet (mot den sjuke sonen Osvald) och lågmäld underdånighet i hushjälpen Regine. Deras skiftande rollspel tar fram en drastisk komik i scenerna, som har likheter med exempelvis moment:teaters frigjorda klassikertolkningar.

Dekonstruktionen fullföljs med att skådespelarna i upprörda stunder sliter av sig peruk och skägg eller river ner de röda sammetsridåer som avskärmar framscenens borgerliga gemak från fondens synliga, sjaskiga kantin.

Får man då ut något nytt av Gengångare i denna kärleksfulla trash-version? Ja, skottlinjerna, hierarkierna och begären mellan personerna förtydligas, nästan på ett strindbergskt vis. Men familjedramats frågor om skuld, skam och falska självbilder förblir egentligen desamma. Jörgen Dahlqvist har en råhet i dialogen, som Linda Ritzén lyhört omvandlar till lustfylld scenisk energi. Det är förvisso uppfriskande att se Ibsen så.

Teatr Weimar, Malmö. Textbearbetning: Jörgen Dahlqvist, efter Henrik Ibsen. Regi: Linda Ritzén. Scenografi: Johan Bergman och Jenny Ljungberg. Medverkande: Nils Dernevik och Rafael Pettersson

På webben: Missa inte Teatr Weimars parodiska Twitter från arbetet med uppsättningen: twitter.com/teatrweimar

Publicerad SvD februari 2010