Herrskap och tjänstehjon – Goldoni på Fredriksdal 2006
Prosciutto, vilken fart det är på Fredriksdalsteatern i år!
I Bergamo kallar man en som småljuger för en Truffaldina, avslöjar Eva Rydbergs figur på slutet. Och denna tjänarinna balanserar ganska friskt med både sanningen, postväxlar, frikasséfat, privata brev och dukatfyllda börsar, när hon för att tjäna lite extra ska försöka gå ärenden för två herremän. Utan att någon vet om den andra. Saken kompliceras av att den ena husbonden är en kvinna utklädd till sin döde bror och att den andre är hennes trolovade som fått rymma till Venedig inkognito därför att det var han som dödade hennes bror i en duell. Detta unga par spelas med romantisk längtan och initiativkraft av Birgitta Johansson och Alexander Karim.
Behållningen med danske Jan Hertz uppsättning är dess perfekta timing och tempo, som respekteras av hela ensemblen, i en kärleksfull hyllning till commedia dell’artes traditioner. Eva Rydberg är förstås Eva Rydberg, lagom slug, uppstudsig, komisk och godmodig. Pjäsens sociala underton uttrycks med clownens djupa allvar när hon evigt hungrig råkar svälja några brödbitar som skulle användas till lim. I övrigt bärs dramats intrig av kvinnors behov att bli erkända i sin egen rätt, inte bara som hustrur, döttrar eller systrar till kända män.
Dialogen späckas av italienska utrop tagna från matparlörer, som quattro stagioni, sabayone, saltimbocca, eller, mer prosaiskt: va fanculo! Dessa ordlekar ligger särskilt väl i munnarna på Ulf Brunnberg och Ewa Roos, som de godmodiga äktenskapsarrangörerna. Signora Lombardi är en läcker änka med varmhjärtad pondus, full av omsorg om ”lillponken” Silvio (Magnus Skog), som ivrig av testosteron och mammas ravioli fäktar sig fram till ett lyckligt slut med Clarice i Malin Sternbrinks förslaget oskuldsfulla gestalt.
Dramat avbryts med sångnummer där musiken hämtats från både Verdis arior och traditionella italienska sånger, med nya svenska texter. Den venetianska stämningen garanteras av Ingemar Wibergs uttalade teaterfasader av patinerade terracotta-palazzon, en gondol, en bro och trappor i äkta faux marbre.
Det är denna konsekvent genomförda teatralitet, i alla led, som imponerar på Fredriksdal. Skratt och tårar, månsken och kalvstek – allt är anstruket av commedians artificiella konventioner. Lite på lek, lite på allvar, o Dio mio, så smidigt och lätt.
Fredriksdalsteatern, Helsingborg
Herrskap och tjänstehjon
Text: Carlo Goldoni, översättning Karin Alexandersson
Sångtexter: Mikael Neumann, Adde Malmberg, Danne Stråhed, Kalle Rydberg
Regi: Jan Hertz. Scenbild: Ingemar Wiberg. Medv: Eva Rydberg, Ewa Roos, Birgitta Johansson, Ulf Brunnberg, Alexander Karim m fl
Publicerad SvD juni 2006