teaterkritik - kulturproduktion

Henning Mankells Politik - om Palme, ubåtskränkningarna, sanning och lögn i politik


90-årsjubilerande Helsingborgs stadsteater firar med att sätta Olof Palme på stora affischer och presentera urpremiären av Henning Mankells nya pjäs, Politik. Ämnet är fantastiskt intressant, då det handlar om kompromisserna mellan lögn och sanning i den politiska maktutövningen. I centrum står ubåtskränkningarna på svenskt farvatten i början av 1980-talet och regeringen Palmes sätt att hantera dem.

Henning Mankell ansluter sig helt till de uppgifter som 2008 förmedlades av Uppdrag granskning, att det enligt sekretessbelagda utredningar på UD skulle ha varit Natoländer och inte Sovjetunionen som sände in militära ubåtar att spana i svenska vatten. Men från svenskt håll skulle det ha varit mer politiskt bekvämt att skriva tama protestnoter till Moskva. ”Politikens redskap är makten”, säger Olof Palme i Mankells pjäs, som förklaring till att han avvisade vissa sanningar för att få handlingsmandat i andra frågor.

I Politik söker den ambitiösa dramaturgen Helena (Annika Kofoed) fakta till en ny pjäs om Olof Palme och ubåtskränkningarna. Hennes pappa Sten (Jörgen Düberg) och dennes vän Karl (Fredrik Dolk) var fartygschef respektive kommendörkapten under spaningarna i Hårsefjärden. Karl blev sedan socialdemokratisk riksdagsman.

Annika Kofoed axlar beundransvärt rollen som frågvis intellektuell och pådrivande kraft i en energidränerande, konventionell ramberättelse där Karl och hans fru (Maria Kulle) bjudits på middag hos Sten. Dramat får näring främst av de drömspelslika inpassen där Karl minns sina möten och politiska samtal med Palme.

Dessa iscensätts smart av Vibeke Bjelke på förscenen, så att det förflutna blir del av nuet. Ett uppenbart problem är dock att Lars Wiik i rollen som Olof Palme saknar dennes karisma och fokuserade argumentation. Wiiks sympatiska Palmeporträtt färgas av en lågmäld, lyssnande idealism, som står i motsättning till de aktiva maktstrategier Palme formulerar i Mankells text. Politik handlar om tre saker, säger han: sanning, lögn och ensamhet.

Stycket belyser det politiska spelets gråzoner, medan scenografin av danske Steffen Aarfing elegant låter teatersalongens vertikala väggbeklädnad fortsätta in i det stora scenrummet. Därigenom dras vi alla in i politikens rum. Den är inte historia, eller ”de andra”. Politik är en arena där vi kan förhandla vårt förflutna, vårt nu och vår framtid.

Pjäsen och föreställningen har många beröringspunkter med samtida brittisk diskussionsteater, inte minst med David Hares journalistiskt undersökande dramatik. Idéinnehållet är intressant, men Mankells försök att skapa paralleller till politikens lögner i ett privat relationsdrama blir alltför grova. Vibeke Bjelkes regi är diskret och verkar ibland olyckligt undfallande gentemot Mankells förenklande konfliktskildringar.

Politik

Helsingborgs stadsteater, Stora scenen

Text: Henning Mankell

Regi: Vibeke Bjelke. Scenografi, kostym: Steffen Aarfing. Medv: Fredrik Dolk, Annika Kofoed, Lars Wiik, Jörgen Düberg och Maria Kulle

Publicerad SvD 9/10 2011