Hedwig and the angry inch – av John Cameron Mitchell och Stephen Trask, regi Dritero Kasapi
I Hedwig and the angry inch på Malmö stadsteater drar Lindy Larsson ett stort lass som bedagad transdiva. Föreställningens lek med klichéer från dragshow och konserter bryts mot allvar och djup i en något kluven helhet.
Malmö stadsteater har i år gått samman med Malmö Opera och Riksteatern för att spela Broadway-succén Hedwig and the angry inch som en turnerande rockkonsertmusikal. I titelrollen som den tragiska transdivan Hedwig ser vi Lindy Larsson, vars karismatiska personlighet och mångsidiga artisteri under flera år har vunnit varmt gehör hos Malmöpubliken. Tillsammans med Mari Götesdotter, som också spelar transperson, Yitzak, gestaltar Larsson en berättelse om drastiska livsval och utanförskap, i en längtan efter att bli hel.
Verkligheten bakom en glammig, rockig föreställning som denna är dock brutal. Bara förra året mördades 331 transpersoner runtom i världen. Siffran anger det vi känner till, troligen är det många tusentals personer som oprovocerat misshandlas, bara för att de inte är ciskönade (alltså identifierar sig med det biologiska kön de tilldelats vid födseln).
Hedwig… är strukturerad som en konsert med mellansnack. Lindy Larsson intar med auktoritet Annika Brombergs scenpodium av graffititäckta liggande rekvisitalådor och ljusboxar. Färgade plymer och en lång lilla peruk hänger över Hedwigs tajta läderbustier. Hellånga platåstövlar är uppdragna till den minimala byxa som döljer Hedwigs misslyckade könsoperation, den lilla ”angry inch” av kött som kvarblivit då östberlinske Hans tog steget att juridiskt bli kvinna, för att kunna följa med en amerikansk soldat till den fria, kapitalistiska västvärlden.
Äktenskapet håller förstås inte och Hedwig sitter patetiskt i en husbil i Kansas när hon får veta att Berlinmuren fallit. Hennes livslängtan uttrycks i en tematik hämtad från Platons Symposium: myten talar om att människan först hade tre kön, men delades upp av Zeus i halvor. Sedan dess söker människan sin andra hälft som ska göra henne hel. Myten berättas här i sången När kärleken blev till, och den uppfyller Hedwig.
Dritëro Kasapis regi understryker musikalens komplicerade upplägg: den leker distanserat med klichéer från dragshow och rockkonsert, samtidigt som den ska vara underhållande och fylld av energi. Lindy Larsson, Mari Götesdotter och bandet (lett av Peter Tikkanen) eldar på, och inte minst Lindy/Hedwig skapar publikkontakt med glimt i ögat. Men lika snabbt ska de byta rytm för att trovärdigt gestalta Hedwigs och Yitzaks obalanserade relation, självtvivel och sköra existentiella belägenheter.
Det är ett svårnavigerat stoff, och trots ensemblens goda samspel kan föreställningen kännas lite kluven och ambivalent. Precis som Hedwigs genus.
Hedwig and the angry inch
Text: John Cameron Mitchell
Musik, sångtexter: Stephen Trask
Översättning: Åsa Lindholm
Regi: Dritëro Kasapi
Scenografi, kostym: Annika Bromberg
Medv: Lindy Larsson, Mari Götesdotter, Peter Tikkanen, Mikael Gökinan, Laszlo Dancs, Amanda Savbrant
Malmö stadsteater, Hipp
Foto, Hedwig and the angry inch, Malmö stadsteater, Mats Bäcker.
Publicerad i SvD 24/1 2020.
