Gengångare & Zombies – skräckteater av Ibsen/Tegby, regi Rikard Lekander, Malmö stadsteater

Idén att kombinera Ibsen med skräckfilm verkar i förstone milt sagt grotesk. Men i grunden möts den klassiska tragedin och zombiegenren i tron på de dödas kraft och inflytande på de levande. Ibsens Gengångare befolkas av levande döda och av döda, vars handlingar i det förflutna dränerar vitaliteten ur de nu levande.

Regissören Rikard Lekander och dramatikern Gustav Tegby har här sett likheter med dramaturgin i zombiefilmer. Konflikterna utspelas i ett läge där allt är för sent, där rollfigurerna drabbas av insikt om en ödesbunden undergång som de ska försöka överleva. Därför har Tegby snillrikt lagt ett zombietema som ett raster över Gengångare, med repliktillägg som inflikas nästan omärkligt i originalets dialoger. Först i slutet hamnar vi fullt ut i skräckens blodiga zombieland.

Jenny Ljungbergs och Johan Bergmans traditionella kostymer och allmogesalong skapar, tillsammans med Rikard Lekanders stramt hållna, genomklassiska regi, en effektiv historisk distans till dramat. Ann Petrén är fullständigt lysande som Fru Alving, en stillsamt upprorisk feministänka, som med enkla tonfall och små ironiska förskjutningar punkterar logiken i de religiöst-patriarkala normer hon pådyvlas av sin samtid. Hennes motpart, den ängsligt moraliserande Pastor Manders, spelas med perfekt auktoritär ihålighet av Peter Järn.

Av Tegbys tillägg framgår att fru Alving dras till ockulta studier och den fiktiva romanen Necronomicon, medan hennes make har utövat forskning, som lett till hans sjukdom och nuvarande tillstånd som odöd. Herr Alving finns nämligen med, inlåst som en undangömd, monstruös zombie.

Det innovativa med denna nytolkning är att Ibsens repliker, med individer som försöker hålla uppe ett sken av anständig borgerlighet, kommer att skära drastiskt mot den ohyggliga närvaron av en död gengångare. Där Ibsen i sin samtid väckte skandal genom att avslöja dubbelmoral och kvinnoförtryck, förstärker Lekander/Tegby kontrasterna genom att spela på vår arkaiska rädsla för död, spöken och det övernaturliga.

Föreställningen avslutas förvisso i rena vampyr- och splatterorgien. Men det finns en logik i förvrängningarna. Greppet framhäver hur sköra och ytliga de överenskommelser är som strukturerar våra liv och sociala relationer. Zombiegenren experimenterar med djupa, mörka krafter, som rimligen också finns inom Ibsens välpolerade rollgestalter. Det är en bragd av hela ensemblen att bevara fokus och förhöjd realism rakt igenom denna revolutionära mardröm. Detta är ju en Gengångare som rentav kan väcka Ibsen till liv.

Malmö stadsteater, Intiman

Text: Henrik Ibsen och Gustav Tegby

Regi: Rikard Lekander

Scenografi, ljus: Johan Bergman. Kostym, scenografi: Jenny Ljungberg. Medv: Ann Petrén, Peter Järn, Henrik Svalander, Agnes Forstenberg m fl

Publicerad SvD 2/10 2012

Läs mer om otraditionella Ibsentolkningar:

• Ibsens Hedda i queerversion - regi Peter Langdal >>>

• Ibsendekonstruktion I: Gengångare, av Jörgen Dahlqvist, Teatr Weimar >>>