Ett drömspel av August Strindberg - regi Kjersti Horn, Malmö stadsteater
Malmö stadsteaters hyllning till hundraårsminnet av Strindbergs död är ett avskalat, kortkort Drömspel. Dramaturgen Anna Kölén har gjort en radikal insats, sannolikt i nära samråd med regissören Kjersti Horn, då den blivit så avgörande för spelstilen.
Karin Lithman framställer gudadottern Agnes, som sänts till jorden för att ta reda på hur människorna har det. Hon katapulteras med ett filmiskt schvungljud som en super woman in i spelet – men detta följs inte upp i hennes gestaltning, som snarare tar fasta på Agnes alltmer bekymrade möten med jordelivets bördor.
Den minimalistiska sceniska konstruktionen har uppenbart tillkommit för att kringgå klichéer och tradition. Men den skapar stundtals nästan en likgiltighet för de frågor som står på spel. Kjersti Horn har inte valt dekonstruktionen för att leka egensinnigt som exempelvis moment: teater brukar göra. Snarare verkar hon vilja undersöka hur nakna orden kan bli utan att urholkas.
Föreställningen visar sig dock fungera bäst när det faktiskt föreligger en teatral gestaltning. Scenen där Karin Huldts hembiträde ”klistrar och klistrar” genom att tejpa upp en ytterst begränsad spelyta på golvet skildrar effektivt det alltmer trängda äktenskapet för Agnes och Advokaten. Jacob Nordquists Officern, som om och om igen slungar sig mot fondväggen, ger en bra bild av frustrationen i hans livslånga, fruktlösa väntan på den idealiserade Victoria. En beige filtsjal förvandlas också fantasifullt till stjärntäcke, kärleksbädd och skrikande baby. Ett drömspel rymmer så många möjligheter till levande teater – varför inte ta vara på dem och forma scenerna med större intensitet? Det hade passat utmärkt med just den hårt reducerade texten.
När detta är sagt måste konstateras att uppsättningen trots allt förmedlar dramats huvudspår. Kärleken som glädje och sorg, livet som ofullbordad längtan efter mening och människans eviga försök att ta sig bortom upprepningarnas ekorrhjul. Detta ryms ju i Strindbergs bästa monologer och textpartier, som här sätts i fokus. Bo-Christer Hjelte framför varsamt Den Blindes monolog om varför människan gråter. Och Agnes får sorgset framföra vad hon led mest av på jorden: Av att vara till, att vara begränsad av syn, hörsel och inskränkta tankar.
På så sätt präglas Kjersti Horns 60 minuter långa drömspelstolkning av allvar och respekt för dikten. Ett intressant men inte hellyckat försök att sortera och renodla uttrycken i Strindbergs mest älskade drama.
Ett drömspel
Malmö stadsteater, Intiman
Text: August Strindberg
Regi: Kjersti Horn. Scenografi, kostym: Linn Hilda Lamber. Dramaturg: Anna Kölén. Medv: Karin Lithman, Bo-Christer Hjelte, Kardo Razzazi, Karin Huldt, Li Brådhe m fl
Publicerad SvD 5/4 2012