Ett dockhem – Ibsen i regi av Viktor Tjerneld, Helsingborgs stadsteater

Att älska är att agera. Att hylla och bekräfta ett delat nu genom att agera med den älskade. Köpa saker till hemmet, aktivera barnen, att stötta varandras karriärsteg. Kärlek är inte att sitta tillbakalutad och upptäcka den andres djup. Nej kärlek är handling, full fart framåt.

Denna helt nutida grundsyn på kärlek genomsyrar Viktor Tjernelds vitala tolkning av Henrik Ibsens Ett dockhem. Paret Torvald och Nora är mitt i äktenskapets action: han är nytillsatt bank-vd och hon så upptagen av sig själv och sitt att hon inte ens på tre år ”hunnit” kondolera till väninnan Kristin, som blivit änka.

De spelas med lätt förhöjd teatralitet av Nils Dernevik och Jenny Jensen, liksom uppskruvade i sin relation. Torvald muntert självgod, avstängd med hörlurar när han ska läsa bankpapper – Nora tanklös och slarvig med prylar, som okänsligt slängs på golvet. De har ingen närhet, inga ”själsliga djup” att falla tillbaka på, när de möter utmaningar i form av utpressning och hot om skandal från den avskedade bankmannen Krogstad.

Cecilia Borsséns Kristin och Tobias Borvins Krogstad är också handfallna, när förlorade arbeten och familjeband ställt dem utanför handlingarnas centrum. Utpressaren Krogstad är här ingen lömsk skuggfigur, snarare en arg man som norénskt skuldbelägger andra för sina egna misslyckanden. I flera scener står han tyst med anklagande blick i bakgrunden och spelar gitarr, som en mörk underton i de andras liv.

Viktor Tjerneld (född 1987) är en i raden av begåvade svenska regissörer som utbildats på scenkonstskolan i Köpenhamn (Moqi Simon Trolin, Therese Willstedt, Daniel Rylander, Sara Cronberg är några andra) och hans handlag med Ibsen känns friskt, dynamiskt. Med Tom Silkebergs språkmodernisering och fokuserade dramaturgi uppstår ett tätt, energiskt, spel, centrerat kring dramats hemligheter.

Den unga danska scenografen Franciska Zahle har placerat en knallgul lekstuga mitt i en stor, solgul salong med väggpaneler. Alla entréer och sortier sker genom dörrar i det lilla ”dockhemmet”, som i varje scen vrids eller flyttas. Vissa situationer filmas ungefär som hemmavideo inne i lekstugan och liveprojiceras utanpå. Det ska däremot visa sig svårt att fysiskt ta sig ut ur dessa lager av dockhem, vilket också inringar frågan om vad frihet är.

Frihetslängtan och frigörelse är centrala teman. Mer psykologiskt färgade scener, som när familjevännen Doktor Rank (fint porträtterad av Gustav Berg!) vill visa Nora sina känslor, eller närmandet Krogstad-Kristine, blir svaga och inte helt trovärdiga. Pjäsen utageras utan undertext, vilket också gör Noras vilsenhet så intressant. Hon vet inte vem hon är och vill finna sig själv. Torvald svarar att alla ju känner sig overkliga – ”det finns ingenting att finna!”. Kanske är det så – i en verklighet där bara handling finns?

Ett dockhem

Helsingborgs stadsteater

Text: Henrik Ibsen, övers Tom Silkeberg

Regi: Viktor Tjerneld

Scenografi, kostym: Franciska Zahle

Medv: Jenny Jensen, Nils Dernevik, Cecilia Borssén, Tobias Borvin och Gustav Berg

Publicerad SvD 7/4 2017

Foto, Ett dockhem, Helsingborgs stadsteater, David Skoog