teaterkritik - kulturproduktion

Elfriede Jelineks Rosamunde - Petra Fransson, Avdelning 14


Det krävs ett visst mod av en skådespelare att utan regissör gå in i Elfriede Jelineks till synes kompakta ordkaskader och flyta iväg i meningarnas motströmmar. Petra Fransson står ensam på Teatr Weimars lilla scen, vid ett köksbord med råvaror till bakning och två vulkanlika degklumpar. Hon talar om vattnets knivseggar som tränger in i henne, om vågor av kärlek, eller om svek, aggressioner och smärta.

Monologtexten ”handlar” inte om något, den genomströmmar sin uttolkare. Som musik. Och det är just så Petra Fransson möter variationerna i Rosamunde, som är tredje avsnittet i Elfriede Jelineks svit Prinsessdramer. Petra Franssons ansikte och händer har målats gråsvarta, samma granitfärg som hennes blus och byxor. Liksom i Becketts monolog Not-I framträder här en ljusröd mun och läppar som rum för verbala utsöndringar från ett ogripbart jag.

Den som talar kan vara ”Rosamunde”, en fiktiv feminist av idag, eller ”Rosamunde”, prinsessan från Cypern, uppdiktad 1823 av Helmina von Chézy och tonsatt av Schubert. Det kan också vara Elfriede Jelinek, Petra Fransson, eller någon obenämnd prins. Rosamunde är en röst, ett flöde av erfarenheter, ett biografiskt partitur. Fransson lyssnar sig in i texten, färgar den medvetet med omväxlande cynism, resignation, sensualism, raseri, manipulation eller resonerande samförstånd. Hennes dynamiska variationer och närkontakt med publiken gör att man följer med henne in i textens iakttagelser, argument, anklagelser och uppgivenhet.

Petra Fransson är del av produktionsgruppen Avdelning 14, som bildats av de tre skådespelarna från Christina Ouzounidis hyllade Heterofil. Tidigare har Avd 14 spelat Pia Örjansdotters dramainstallation Exit: Presence, där ett odefinierat subjekt i en scenbur intar olika positioner och söker sig självt. Petra Fransson gör Rosamunde som del i sitt avhandlingsarbete på Teaterhögskolan i Malmö. Hon forskar bland annat i skådespelarens upphovsmannaskap.

Genom att arbeta med Elfriede Jelineks drama får Petra Fransson säkert ytterligare fördjupning till sina frågor. De motstridiga röster och viljor som konfronteras i Rosamunde krossar ju bilden av en individ som upphovsman till sitt eget liv. Kanske är en människa bara föränderliga vågor av skapande energi, som tillfälligt formas, möter andra vågor, plaskar ner och omformas på nytt, i ett evigt kretslopp? En upphovsman är alltså bara den som reflekterar livets rörelser.

Rosamunde

Avdelning 14, Teatr Weimar, Malmö

Text: Elfriede Jelinek, övers Magnus Lindman. Scenbild: Sofie Josefsson. Kostym, mask: Jenny Ljungberg. Medv: Petra Fransson

Publicerad SvD 22/5 2011

Läs mer om Elfriede Jelinek:

Elfriede Jelineks Nora – regi Anna Bergmann, Malmö stadsteater >>>

Läs mer om Avdelning 14:

  • Danse macabre piggies – nyfeministisk dödsdans av Sara Tuss Efrik, Avdelning 14 >>>
  • Det vita i vitt – av och med Pia Örjansdotter, Avdelning 14 >>>