Drömspelet – 2374 steg närmare sanningen. Teater Insite, Malmö

Teater Insite i Malmö bildades 2007 med syftet att göra platsspecifika uppsättningar i miljöer som inte är teater. De har spelat Pinter i källaren på kulturhuset Inkonst och Joe Penhall i ett kontor på Folkuniversitetet. Drömspelet – 2374 steg närmare sanningen är deras hittills mest ambitiösa och lyckade projekt. Det är lekfull och allvarlig vandringsteater utomhus på fem olika platser i centrala Malmö. Strindberg överlever som vanligt med glans ännu en okonventionell bearbetning av den pjäs han kallade sitt största hjärtebarn.

Stadens invånare tittar nyfiket in i spelet när vårt teaterfölje drar förbi, och man skulle kunna befara att upplevelsen splittras av dessa stora spelytor och ständiga förflyttningar i ett oberäkneligt stadsrum. Men tvärtom präglas detta Drömspel av oerhört fokuserade scener, där skådespelarna exakt vet var de har varandra, vilket upprättar tydliga energifält som håller fiktionen vid liv.

Matthias Thorbjörnsson som Officern och Olivia Longo som Indras dotter Agnes leder spelet och vandringen framåt som ett sökande efter sanningen om livet. Den religiösa tematiken är nedtonad, och Officern framhävs som en rastlös drömmare, ständigt på väg mot nya mål. Thorbjörnsson drar ivrigt med publiken i denna inre och yttre jakt genom dramats/drömmens olika situationer. Agnes följer nyfiket med och Olivia Longo har en fint skimrande grace där hon prövar sig fram i diktens och verklighetens olika skikt.

Vi hålls hela tiden inom dramat, även vid förflyttningar mellan rum. Skådespelarna får ett härligt frigjort spel av att de inte har en stabil scen att luta sig mot; dialogen och de enskilda situationerna blir deras gemensamma ledstång. Det finns en förvandlingsglädje hos Ellen Bredefeldt som är både Affischör, klistrande Kristin och Karantänmästare. Och Peder Holm har en gripande hjälplöshet inne i sin torrt arroganta Advokat.

K3-eleverna har på ett nyanserat sätt etablerat spelplatserna, inte minst med effektiva ljudlandskap, som skapar rum och associationer. Finalen, bland ljudkullarna (en permanent plats för ljudkonst) i Scaniaparken, där Gabriel Flores Jairs Diktaren och Agnes för sin dialog om dikt och dröm, medan solen går ner i Öresund, är magnifik. Då gör det inget att den sista dörren med fyrväppling, placerad vid havsbrynet, leder in till ett tomt skåp. För av intet skapade ju Gud världen och i denna öppna tomhet står vi nu, fria att dikta, drömma och leka.

Publicerad SvD 13/5 2008