Doktor Zjivago – musikal av Lucy Simon, regi Ronny Danielsson, Malmö Opera

Rysslands själ kokar och äntligen talar folk ur sina hjärtan!

Så jublar doktor Jurij Zjivago när han på ett fältsjukhus i första världskriget får besked om att delar av tsarens armé har hoppat av och anslutit sig till studenter och arbetare som kräver demokrati i Ryssland. Vad han ännu inte vet är att diktaturen ska ersättas av våld och förtryck (bland annat mot honom själv) i kommunismens namn.

Malmö Opera är också på kokpunkten i Ronny Danielssons kraftfulla iscensättning av Boris Pasternaks Nobelprisbelönta roman om kampen för kärlek, poesi och idealism, i en tid av krig och oförsonlig fundamentalism. Det är Skandinavienpremiär för amerikanska Lucy Simons musikal från 2011 av den berättelse många känner bäst till genom David Leans episka film från 1965.

Kring regissören mobiliseras scenkonstens alla aktörer – scenograf Martin Chocholousek, kostymtecknare Camilla Thulin, koreograf Håkan Mayer, dirigent Joakim Hallin, några av Sveriges ledande musikalartister, samt ensemble, Malmö Operakör och –orkester. De driver ett komplext tekniskt och konstnärligt maskineri, med ett yrkesengagemang som i sig illustrerar den obetvingliga styrkan hos ett välorganiserat kollektiv.

Doktor Zjivago handlar om ett folks längtan efter just detta. De sjunger om en perfekt värld, samtidigt som de dödar och dödas i kampen för högre ideal: nationen, rättvisa, jämställdhet. Ohjälpligt fastnar de i sin samtids våldsstrukturer, där endast stunder av kärlek, sentimentalitet eller berusning erbjuder varaktiga eller efemära frizoner.

Uppsättningen bärs i lika delar av storslagna tablåer och intima dramatiska scener. Dirigent och orkester har placerats bakom spelplatsen, så att rollfigurerna kommer nära publiken, över orkesterdiket. Detta ger en tydlig individualisering och fördjupning i porträtten, i kontrast mot masscenerna.

Tre män älskar Sanna Nielsens blonda, väna, modiga Lara: Christopher Wollters romantiske och rättskännande Zjivago, Philip Jalmelids idealistiske men brutale revolutionär Pasja (Laras make) och den beräknande advokaten Komarovskij, som Johan Rabaeus gör till en diabolisk manipulatör och opportunist. Åsa Fång får i sin skildring av Zjivagos hustru Tonja fram både styrka och klarsyn hos kvinnan som tar sin familj igenom umbäranden för att sedan mista sin man.

I andra akten finns en minnesvärd terzett mellan de tre männen kring Lara, där även Lara och Tonja stämmer in. Den lyfter fram allas dilemman mellan kärlek, ansvar och politiska imperativ. Det är värmande att se hur de fem huvudartisterna odlar konflikterna men samtidigt i sångerna ger varandra energi. Detta gäller inte minst Sanna Nielsen, som trots sin vokala resursstyrka och nyansering aldrig söker glänsa utan lyhört möter sina medspelare.

Regi och scenografi samverkar i ständigt välkomponerade scener: på en hög trappa med referens till Eisensteins film Pansarkryssaren Potemkin, i en björkskog skapad av mobila kuber, i sargade landskap där trädrötter hänger i luften, så som Ryssland rycks upp i revolutionen. Eller i starka simultangrupperingar, som när bolsjeviker drar fram i fonden medan borgerliga familjer i förgrunden står ängsligt med resväskor för att fly.

Slutscenen där Lara’s Theme citeras ur en trattgrammofon och folk minns diktaren Zjivago – som sitter död i en fåtölj – är en hyllning till poesin och kärleken som en länk mellan själar. Ett angeläget budskap i oroliga tider.

Doktor Zjivago
Musik: Lucy Simon
Texter: Michael Weller, Michael Korrie och Amy Powers, övers Erik Fägerborn
Regi: Ronny Danielsson
Dirigent: Joakim Hallin/Mats Rondin
Medv: Sanna Nielsen, Christopher Wollter, Åsa Fång, Philip Jalmelid, Johan Rabaeus m fl
Malmö Opera

Publicerat i SvD den 2/9 2014