teaterkritik - kulturproduktion

Hem » Teaterkritik » Sverige » Det vita i vitt - av Pia Örjansdotter, Avdelning 14

Det vita i vitt - av Pia Örjansdotter, Avdelning 14

En videoinstallation projicerad på fyra väggar i ett vitt, ljudisolerat rum visar en blond flicka i sommarljus, stående i havet. Hon sjunker ner i vattnet och snart syns bara ett flytande vitt nattlinne. En röst talar om hennes längtan att bli hittad, upptäckt, förstådd. Ända sen hon som femåring stod med en jaktkniv riktad mot sig själv har hon hoppats att de skulle förstå.

Pia Örjansdotters namnlösa kvinnofigur stegar upp rummet, markerar måtten med krita och avgränsar platsen som en installation över sin inre värld, dit ingen annan har tillträde. Hon för en monolog, som ibland korsas av andra röster, ibland pågår jämsides med dem. Bildfragment av en familj med mor och ett par tvillingsyskon samt en frånvarande far framträder i denna rytmiska komposition av minnesluckor, crescendon och emotionellt färgade associationer.

Allt genomsyras av en längtan efter frid, att komma undan skiljelinjerna, skulden, lögnerna, positionen som den ständiga medlaren. Hon springer och kastar sig hårt mot väggarna, eller sänker sig i ett badkar fyllt med is, alltmedan en orolig ljudinstallation och trumpetsolon av Fredrik Gustafsson understryker otryggheten. Men kanske är det ändå för tidigt att dö, när gardiner ska tvättas och golv skuras.

Pia Örjansdotters text och inspelade röster gestaltar i samspelet med musikern Christine Owmans videoverk flera skikt av erfarenheter som kanske intensifieras i ett tänkt självmordsögonblick. Bildernas flytande konturlöshet och de kroppslösa rösternas icke förhandlingsbara påståenden snörper in individen i en upplevelse av hopplöst orubblig ensamhet. Trots den verbala strukturen på denna poetiska installation fångar Pia Örjansdotter ett slags ordlöshet, som leder kvinnan fram till en nollpunkt.

Det finns uppenbara paralleller till Sarah Kanes Psykos 4.48, och det är en svår genre att ge distinkt konstnärlig form åt ett tillstånd av självutplåning, som per definition innebär att man gett upp försöken att forma sitt jag. Men i mötet mellan den poetiska texten, video, musik och ljud finns luftrum, som öppnar för olika tolkningar av skeendet och pekar mot en upplösning där det vita står för både liv och död.

Det vita i vitt

Avdelning 14, Inter Arts Center, Malmö

Text, koncept: Pia Örjansdotter.

Videokonst: Christine Owman

Medv: Pia Örjansdotter (på scen), Daniel Nyström, Ester Claesson, Fredrik Gustafsson, m fl

Publicerad SvD 11/3 2012

Pia Örjansdotter har sedan 2003 varit nära förknippad med Teatr Weimar och i synnerhet Christina Ouzounidis dramatik. Läs mer om deras konstnärliga samarbeten här:






Senaste inlägg

Kategorier