Death and the Maiden, Malmö Opera

Death and the Maiden, Döden och flickan, föddes som pjäs av den chilensk-amerikanske författaren och dramatikern Ariel Dorfman. Roman Polanski tog tag i det prisbelönta politiska dramat och gjorde en mycket uppmärksammad film 1994 med Ben Kingsley och Sigourney Weaver i en thrillerartad uppgörelse om sitt förflutna. Var han hennes plågoande då hon satt i diktaturens tortyrfängelse? Hur kan hon vara så säker på att denne förträfflige läkare, som hon nu, 15 år senare, bara känner igen på rösten, är den man som givit henne livslånga trauman? Han som ingår i landets sanningskommission med hennes man, för att hjälpa folket att försonas efter diktaturens fall.

Där Polanskis film framhävde den olidliga uppgörelsen mellan ett offer och en utpekad bödel har operan, som nu haft urpremiär på Malmö Opera, ett helt folks minne och framtid på spel. På den stora scenen finns ett oformligt myller av personer iförda neutrala masker. Det är de döda, en stor kör av namnlöst försvunna, som finns ständigt närvarande i föreställningens oroliga nu. Musiken, av Jonas Forssell, förmedlar i en tät orkestrering den avgrund av ångest och smärta på vilken man försöker skapa ett ”normalt” samhälle, i fred med sig självt. Varje försök att glömma det förflutna i förenklande samförståndsklanger undergrävs av dunkande slagverk eller falska undertoner, skoningslöst framhävda av dirigenten Thomas Søndergård.

Erika Sunnegårdh bär partiet som den traumatiserade Paulina med ett målinriktat raseri. Sunnegårdh har alla de vokala resurser som krävs för att pendla mellan självförintande ordlöshet och hämndlystet ursinne. Hennes make spelas tryggt av Fredrik Zetterström, medan den utpekade fienden framförs känsligt, sårbart och mångtydigt av den ljuse tenoren Joseph Wolverton.

Regissören Åsa Melldahl och scenografen Bengt Gomér har skapat suveräna scenlösningar där individerna hela tiden är i relation till en större politisk verklighet, representerad av kören med de döda, liksom av stora porträttprojiceringar av ”försvunna”, Los Desparecidos, på fondväggen. En grupp med fyra frackklädda mimare ger uttryck för Paulinas inre våldsbilder och ger ett slags visuell tillspetsning åt scener av övergrepp och cynism.

Efter det starka inlägget mot dödsstraff i operan Dead Man Walking gör Malmöoperan här ett nytt oförglömligt utspel i en brännhet politisk verklighet.

Death and the Maiden
Malmö Opera
Musik: Jonas Forssell
Libretto: Ariel Dorfman
Dirigent: Thomas Søndergård
Scenografi: Bengt Gomér
I rollerna: Erika Sunnegårdh, Fredrik Zetterström, Joseph Wolverton, Ed Damron, Sonny Lindbäck, Per Malmström, Matthias Thorbjörnsson m fl

Publicerad Österlen 360° (webben) 22 september 2008