Danse macabre piggies – nyfeministisk dödsdans av Sara Tuss Efrik, Avdelning 14
Det känns nästan som ett kultfenomen att få återse den virtuosa trion från Christina Ouzounidis hyllade Heterofil. Pia Örjansdotter, Petra Fransson och Sandra Huldt bildade 2010 den scenkonstnärliga plattformen Avdelning 14 för att laborera med egna projekt – Pia Örjansdotter i tvärkonstnärliga konstellationer och Petra Fransson som del av sin doktorandforskning vid Teaterhögskolan i Malmö.
Den scenografiska inramningen, av Jenny Ljungberg, är ett barnkalas, med uppblåsta guldstjärnor, menstruationsröd saft och många färgglada sugrör. Aktörerna bär lustiga spetshättor och två har parodiskt prinsesslika klänningar medan den tredje är i röd byxdress och guldplatåskor.
I tvära kast positionerar sig kvinnorna som objekt, fruar, döttrar, offer, män, häxor, bödlar. Deras surrealistiska scener påminner om Jean Genets Jungfruleken, där pigorna rollspelar för att iscensätta ett mord på sin husfru. Här låtsas kvinnorna vara sagofigurer som Hans och Greta, häxor eller Alice i underlandet, i plötslig mix med jungfru Maria eller nutida tonårsflickor med destruktiva självbilder och ätstörningar.
Sara Tuss Efriks språk rör sig obehindrat mellan myter, sagor och nutida uttryck. Så snart de tre kvinnorna fått fart i sina rollspel slänger Efrik in missiler av banala, nedgörande repliker, som osäkrar dem. Det kan röra sig om att ta på sig en klänning, att inte ha opassande kroppsdofter, att behärska sig vid en förlossning, att vara söt och visa förtroende för rådande auktoriteter. Efrik har ett ordflöde och en sylvass precision som osökt för tankarna till Elfriede Jelinek.
Denna nyfeministiska dödsdans påminner också starkt om Jelineks Prinsessdramer. Det handlar om kvinnor som envetet söker tolka och slå sig fria ur sexualitetens och könsrollernas maktsystem. Med jämna mellanrum avväpnar de varandra med ett ”jag älskar dig!”, eller ”jag släpper dig fri”, som i nästa stund visar sig vara lögn.
Sandra Huldt, Petra Fransson och Pia Örjansdotter är fenomenalt lyhörda för varandra i alla rytmiska omslag mellan ömsinthet, uppsluppenhet, våld och aggression. Scenkonstkollektivet Sutoda står för upplyst, osentimental ljusdesign och ”regiöga”, medan Erik Christoffersen skapat elektroniska inpass av musik.
Det mest uppfriskande med Danse macabre piggies är den självklarhet med vilken de tre kvinnorna tar plats på scen och låter utforskningen av kvinnan som fenomen bli något oerhört angeläget.
Danse macabre piggies
Avdelning 14, Inkonst, Malmö
Text: Sara Tuss Efrik
Ljus, regi: Sutoda. Scenografi, kostym: Jenny Ljungberg. Medv: Pia Örjansdotter, Petra Fransson och Sandra Huldt
Publicerad i SvD 1/12 2012
Läs mer om Avdelning 14:
- Rosamunde – Elfriede Jelinek iscensatt och uttolkad av Petra Fransson >>>
- Det vita i vitt – performanceverk av och med Pia Örjansdotter >>>
- Heterofil – av Christina Ouzounidis, Teatr Weimar >>>