Christina Ouzounidis: Heterofil, Teatr Weimar
Pia Örjansdotter, Petra Hultberg och Sandra Huldt är dessa spelfigurer. De är synnerligen välartikulerade och pålästa, citerar både Nietzsche och grekiska filosofer, i bjärt kontrast till sina trasiga scendräkter som osar billig sex.
Det beundransvärda med heterosexuella, säger de, är att de med glöd och frenesi till hundra procent lyckas genomföra uppdraget att endast attraheras av det motsatta könet, utan att ens medvetet ha valt det. Tänk att Zlatan, Carolina Klüft, Saddam Hussein, Robert Mugabe, ja även Hilary Clinton är heterofiler!
Efter denna raljerande, bitande roliga inledning, som rytmiskt och repetitivt för en omvänd, icke heteronormativ debatt, avfyras snabba replikföringar om kopplingen mellan vår innersta natur och det språk som uttrycker våra känslor och begär gentemot omvärlden. De tre kvinnorna rör sig bland publikborden i Weimars lilla lokal som omvandlats till varietésalong.
Så kommer ytterlighetspunkt nummer två: ett furiöst, besinningslöst utbrott mot själva språket. Språket som en oåtkomlig, självgod fadersfigur, som formulerar en människa i en bild av normalitet eller avvikelse hon inte själv valt. Ett språk som genererar sina egna odiskutabla värderingar och normer i ett retoriskt kretslopp. De tre kvinnorna avlöser varandra i att söka slå sig fria. De kräver att få inta en plats där man inte jämförs med något icke namngivet normalt eller erbjuds andras acceptans, vänskap, omsorg.
Christina Ouzounidis gör här ett kompromisslöst och precist anfall mot den lingvistiska struktur vi lever i. På ett sätt handlar det om vem som klassas med prefixen homo, hetero, trans, bi och så vidare, men resonemanget går här mycket djupare. Detta är en frustande uppgörelse om rätten att få vara människa och bli formulerad i all den unika individualitet och inre motsättning det innebär. Allt det språk och alla de benämningar som vi använder oreflekterat om varandra menar hon utgör ett våld, ett förtryck mot den särart och de avvikelser som just gör oss till människor. Det är knivskarpt och konsekvent formulerat – Christina Ouzounidis själv är knappast ett offer för språket.
Den sista extremen i föreställningen är den viskande, skira sången, ”Vi andas ut, vi andas in”, till en tvärflöjt. Här gestaltas det talade ordets födelse ur rösten, ur de luftvågor som tonsätts i våra stämband. Är det i detta möte mellan luftflöde och ordformer som vi tillägnar oss ett helt (korrupt) värdesystem? Finns det rena, oförfalskade uttrycket för en människa endast i andningen eller barnskriket? Detta är några av de stora frågor som väcks av Heterofil – en heterosexuell cabaret.
Teatr Weimar, Malmö. Text och regi: Christina Ouzounidis. Musik o sångtexter: Olle Linder och Lisa Linder. Medv: Sandra Huldt, Petra Hultberg och Pia Örjansdotter
Publicerad SvD september 2008
Mer om Christina Ouzounidis
Intervju med dramatikern Christina Ouzounidis, 2005
Naturen, vanorna, tiden, moralen
Untitled IV-VII: Håll dig på din cunt
Minnet av det förlorade äter mig inte inifrån