Bobby Fischer bor i Pasadena av Lars Norén – Skillinge Teater
Skillinge Teater 20-årsjubilerar och det är imponerande med vilken konsekvens den konstnärliga ledaren Katarina Zell lyckas skapa sommarteater med djup och skärpa. Strindberg, Pinter, Lugn, Genet och Norén är några av de stora moderna dramatiker som genom åren presenterats här i den österlenska teaterladan.
Norénspecialisten Christian Tomner inleder med ett mimspel, där Katarina Zell och Bengt Järnblad som föräldrarna Gunnel och Carl samt Oscar Töringe och Tina Råborg som 32-årige Tomas respektive 40-åriga Ellen intar olika positioner och konstellationer. Som till familjefoton. De är just hemma från en lång teaterföreställning och nu ska deras eget drama öppnas.
Första akten fokuserar Tomas, nyss utskriven från psykiatrisk vård. Diagnoserna har regnat över honom i 17 år: allt från schizofreni till autism. Töringe gör ett ömsint utforskande porträtt av en orolig, oberäknelig ung man. Han iakttar familjen, avfyrar dräpande sanningar, plötsliga våldsamma utspel eller irrelevanta, undflyende frågor. Schackmästaren Bobby Fischer är en av Tomas idoler. Han (önske)drömmer att familjen rör sig som schackpjäser, strategiskt och kontrollerat.
I andra aktens tjechovskt nattliga sanningsscen ger Tina Råborg resonans åt läraren Ellen, som druckit sedan hon miste sin lilla flicka. I samtalet med pappan, som hon i grunden tycks vilja ha exklusivt för sig själv, rör sig Råborg lyhört genom pjästextens kast mellan öm förtrolighet, fräckhet, avsky, kaxighet och självförakt.
Bengt Järnblad tar fasta på faderns tafatta ansatser att ändå bära ett ansvar för familjen. Carl är den ende av de fyra som inte ger sig hän åt destruktiv självömkan, även om han blir fränt syrlig och sarkastisk när de vuxna barnen överskrider hans personliga gränser.
Alla tycks ha problem med den oåtkomliga modern, ett porträtt Katarina Zell har övat på genom sina tolkningar i både Pelikanen, Dödsdansen och som Arkadina i förra årets Måsen här i Skillinge. Gunnel är ingen stukad primadonna och falskspelare, snarare en sluten, känslomässigt förstummad och sexuellt utsvulten kvinna. Allt hon gör och säger antyder egenintresse, även när hon vill de andra väl.
Marta Cicionesis utsökta, koboltblå salong, med höga draperier på sidorna, ger en öppen spelyta, där de fyra aktörerna oroligt rör sig in i varandras siktlinjer och samtal. De svarar på fel frågor, avbryter varandras rytm och energi. Någon räddning finns förstås inte för dem i Noréns värld. Men kanske självinsikt och nåd kan öppna dem mot livet?
Skillinge Teater
Bobby Fischer bor i Pasadena
Text: Lars Norén
Regi: Christian Tomner. Scenografi: Marta Cicionesi. Ljusdesign: Ilkka Häikiö. Medv: Tina Råborg, Katarina Zell, Oscar Töringe och Bengt Järnblad
Publicerad SvD 26/6 2015
Läs mer om Lars Norén:
Stillheten - av Lars Norén, regi Christian Tomner, Helsingborgs stadsteater >>>