Arrival Cities: Malmö – av Jörgen Dahlqvist och Kent Olofsson, Teatr Weimar

Mitt i Teatr Weimars nya musikteaterstycke projiceras en video av vilt brinnande bilar över hela fondväggen. Slagverksmusikern Johnny Axelsson står på scen och spelar sig svettig till ett utbrott av öronbedövande, tung, vibrerande techno. Publiken gungar med i den betvingande rytmen.

Före och efter denna klimax söker Jörgen Dahlqvist och tonsättaren Kent Olofsson belysa den retoriska rundgång som präglar svensk migrationspolitik i dag. Skådespelarna iscensätts i olika maktkonstellationer. Först Nils Dernevik som nervös, nyanländ asylsökande, kontra Linda Ritzén som kall gränsbyråkrat och Rafael Pettersson som förment hygglig men i realiteten manipulativ stödperson.

De byter roller. Två mot en, eller alla mot alla. Sitter ömsom samlade vid ett kaffepausbord, ömsom på varsin sida av ett litet bord som skiljer svensk tjänsteman från flykting i limbo. Alla klädda i jeans och vit t-shirt. Det talas om pass, pengar, lagar, rutiner, volymer, respekt. Texten, som tas om med små variationer, handlar om någon som vill bli insläppt och en annan som är skyldig att, åtminstone för tillfället, hålla vederbörande ute.

Trombonisten Ivo Nilsson stöter ut suckar, flämtningar, tvekan, utdragna klagotoner, som en kommentar till de förutsägbara samtalen. Kent Olofssons musikverk lever annars mest sitt eget liv – målar ett landskap av orolig, aggressivt gränsöverskridande samtid, där ingen riktigt har fäste. Ofta blir replikerna ohörbara i hans högljutt kakofoniska tolkning av en värld där ändå ingen lyssnar.

Teatr Weimars signum har alltid varit att pröva språkets och kommunikationens hållbarhet gentemot våldsstrukturer, hot, individuella och kulturella identitetskriser. Jörgen Dahlqvist sätter igång aktörer att ”spela teater” kring vissa tänkta figurer, för att se vad som händer. Kan scenkonsten, med musik, bild, ord, skapa nya läsningar av vår verklighet?

Ett problem med Arrival Cities: Malmö är att Dahlqvists text i så hög grad återger den platta retorik som redan hörs överallt i migrationsfrågor. Den skulle behöva tillspetsas och fördjupas för att på allvar spännas mot Olofssons musikaliska malström. Men kanske är avsikten just att peka på det demokratiska samtalets förlamning, när vi som samhälle utmanas av det ansvar ett humanitärt åtagande innebär?

Koncept: Jörgen Dahlqvist (text, regi) och Kent Olofsson (tonsättare)

Medverkande: Johnny Axelsson, Nils Dernevik, Ivo Nilsson, Rafael Pettersson, Linda Ritzén

Läs mer om Teatr Weimar här:

• Stränder – av Jörgen Dahlqvist och Kent Olofsson, Teatr Weimar >>>
• Europol, Eurotrash, EuroDisney, Eurosport, Eurodisco – av Jörgen Dahlqvist, regi Linda Ritzén, Teatr Weimar >>>
• Hamlet II: exit ghost - av Jörgen Dahlqvist och Kent Olofsson >>>
• Bergmanvariationer – av Jörgen Dahlqvist, regi Linda Ritzén, Malmö stadsteater >>>
• A Language at War – av Jörgen Dahlqvist och Kent Olofsson, Teatr Weimar >>>
• Ibsendekonstruktion - Gengångare, av Jörgen Dahlqvist >>>
• Stairway to Heaven av Led Zeppelin - av Jörgen Dahlqvist >>>
• Elektra Revisited av Jörgen Dahlqvist >>>
• Teatr Weimar i fokus: Kassandra av Christina Ouzounidis och Elektra av Jörgen Dahlqvist >>>
• Teatr Weimar får Kvällspostens Thaliapris: Intervju med dramaturgiatet Christina Ouzounidis, Jörgen Dahlqvist och Fredrik Haller >>>