All we need is love - pjäscollage om homosexualitet, regi Ronny Danielsson, Malmö stadsteater

Scenografen Karin Ragnarsson har skapat sig en huvudroll i bögföreställningen All we need is love. Hon har fyndigt gjort scenen till ett omklädningsrum, inramat av klädskåp som de sex skådespelarna om och om igen går in i och kommer ut ur. Allt enligt begreppet ”coming out of the closet”, att komma ut ur garderoben, och visa att man avviker från vårt samhälles underliggande heteronorm.

All we need is love handlar om detta, att våga bejaka kärlek, begär och längtan till en person av samma kön. Trots mobbing, hatbrott, hot och konstiga frågor. Dramatikern Klas Abrahamsson, regissören Ronny Danielsson och koreografen Roger Lybeck har tillsammans med skådespelarna utformat föreställningen som ett collage om manlig homosexualitet, vars grundmaterial är intervjuer med män i Malmöregionen.

Just denna dokumentära förankring är uppsättningens styrka - och delvis svaghet. Vi får ett brett spektrum av rykande färska historier från dagens Sverige. Kenneth Milldoff gör 40-talisten, med nostalgi från de anonyma sexmötena på offentliga toaletter i 70-talets London eller Lund. Mårten Svedberg gör en tonårig bybög, som fördöms av familjen och vilset försöker intala sig att han gillar tjejer. Lindy Larsson framställer en irakisk flykting, utstött i sin hedersbesatta familj. Han blir paradoxalt begränsad även i det HBT-toleranta Sverige, eftersom han lever i invandrarkretsar där man är ständigt påpassad.

Bashkim Neziraj gör ett bra porträtt av fotbollsproffset som skulle vilja komma ut i en intervju men inte orkar bli galjonsfigur eller riskera konflikt med sponsorer. Magnus Schmitz står med barnvagn och undrar varför vänner tycker det är bra att han och hans man bor på en gata med två andra homosexuella par. Som om de därmed automatiskt skulle bli vänner? Blir alla heterosexuella grannar också bästisar? Och Göran Dyrssen gör ett inträngande porträtt av den gifte, medelålders revisorn som plötsligt blir blixtkär i en 18-årig kille och inte vet vad han ska göra med sina känslor.

Episoderna framförs snabbt och osentimentalt, med effektiv koreografi av Roger Lybeck, full av energi, känslor, motstånd och begär. Ronny Danielsson samordnar den lyhörda ensemblen i en färgstark mosaik av pedagogik, gayjargong, dragshow och bekännelsemonologer i ett rytmiskt, skönt flöde. Rentav mainstream.

Sen kan man förvånas över att svensk vuxenteater tar upp HBT-frågor på ett så grundläggande, dokumentärt sätt, vilket ju också sker i Johan Hiltons aktuella No tears for queers. Internationellt har teatern i minst 20 år utvecklat en samtida gaydramatik med frontfigurer som Mark Ravenhill och Tony Kushner. Och i Malmö har Christina Ouzounidis på Teatr Weimar integrerat en nyanserad queer- och identitetsproblematik i sin dramatiska fiktion. All we need is love blir på gott och ont ett uttryck för att svensk teater om och om igen ”kommer ut”, börjar om från början, och söker acceptans av homosexualitet. Som om den vore något onormalt.

Malmö stadsteater, Intiman
Av: Klas Abrahamsson, Ronny Danielsson och Roger Lybeck
Regi: Ronny Danielsson
Koreografi: Roger Lybeck
Medverkande: Lindy Larsson, Mårten Svedberg, Göran Dyrssen, Bashkim Neziraj, Kenneth Milldoff och Magnus Schmitz

Publicerad SvD mars 2010