teaterkritik - kulturproduktion

Saïgon – av Caroline Guiela Nguyen, Odéon-Théâtre de l'Europe

2018-03/saigon1-jeanlouisfernandez.jpg

Pjäsen och teateruppsättningen Saïgon utgår från den 35-åriga fransk-vietnamesiska scenauteuren Caroline Guiela Nguyens nyfikenhet på de berättelser som bottnar i den komplexa separationen mellan Vietnam och Frankrike. Fokus i hennes projekt är att ge kropp och röst åt exilvietnameserna, kallade viet-kieu, sådana som Nguyens egen mor, men pjäsen handlar också om fransmän som lämnade Indokina efter Vietnams självständighet. Dessa historier har inte tidigare skildrats på franska scener, men det tycks ha funnits ett uppdämt behov, för Saïgon har ända sedan den uppmärksammade premiären på Avignonfestivalen i somras turnerat för fulla hus. I januari-februari spelas den i Paris på Odéon-Théâtre de l’Europe och under 2018 blir det internationell turné, bland annat till Kina, Holland, Tyskland och Bergmanfestivalen i Stockholm.

/.../

Den scenografiska inramningen är magnifik: på en bred scen har Alice Duchange skapat en helt naturalistisk restaurang, Saïgon, med öppet kök, ljust turkos fondvägg i kakel, plastblommor, karaokepodium och buddhistiskt väggaltare. I köket lagas det mat under föreställningens nästan fyra timmar, under säker ledning av vietnamesiska Marie Antoinette (Anh Tran Nghia), en liten, energifylld kvinna som bär på en stor sorg. Hon får hjälp av systerdottern Lam (Ti Truc Ly Huynh), som också är styckets berättare i en voice-off. Mot en fond av Antoine Richards stämningsskapande musik skapas en dramatisk väv där scenerna på restaurang Saïgon utspelas växelvis i Vietnam 1956 och Paris 1996. Allt sker i ett sceniskt nu, inte som flashback, just för att framhäva hur allt lever som en närvarande identitetsmassa inom de människor vi här får följa.

/.../

Caroline Guiela Nguyen och hennes konstnärliga team med gruppen les Hommes Approximatifs har under två år arbetat fram denna uppsättning, inte som ett stycke dokumentärteater, utan som gestaltade berättelser med anknytning till de medverkande och deras kretsar. Hon lyckas på detta sätt få fram intima tilltal och nå in till de verkliga erfarenheter som präglat generationer av fransk-vietnameser. De indokinesiska migranterna i Frankrike är grupper som av hävd ansetts välintegrerade, och därför har det varit viktigt för Nguyen att nu synliggöra delar av deras historia i ett verk där de ställs på lika fot med fransmän.

Ovanstående är utdrag ur Theresa Benérs text om Saïgon, publicerad 14/2 2018.
Läs hela essän, gratis, i kulturtidskriften Dixikon >>>

Foto, Saïgon, Odéon-Théâtre de l'Europe, Jean-Louis Fernandez