Peter Brooks Ta main dans la mienne - hösten 2003
Det är som vanligt fullsatt på Théâtre des Bouffes du Nord i Paris, där Peter Brook nu presenterar sin senaste uppsättning, Ta main dans la mienne (Din hand i min). Den 78-årige mästerregissören har en trofast publik, som gärna vallfärdar från hela Europa. Under de senaste säsongerna har Brook ägnat sina djuplodande teatrala utforskningar åt Hamlet, först i engelsk, sedan i fransk version, för att se hur språket kan påverka gestaltning och tyngdpunkter i dramat.
Breven skrevs mellan 1899 och 1904, och i Brooks uppsättning har man särskilt tagit fasta på deras konstnärliga diskussioner. Olga Knipper tillhörde Stanislavskijs ensemble vid Konstnärliga teatern i Moskva och Tjechov ger ibland nycklar till rollporträtt i sina pjäser. Han är ofta kritisk till Stanislavskijs djuppsykologiserande tolkningar, som han finner pretentiösa trots att samtiden hyllar dem. Oenigheten mellan dramatikern och regissören kring Körsbärsträdgården är numera klassisk. För Tjechov var detta en komedi, inget annat. Denna osentimentala klarsyn inför karaktärernas förluster var för övrigt vägledande för Brook då han satte upp Körsbärsträdgården 1981.
Korrespondensen är varm, kärleksfull, sarkastisk och ironisk. Den kräver dock skådespelare av Piccolis och Parrys kaliber för att det ska uppstå en spänning mellan de skrivna orden och den verklighet de befinner sig i. Att paret levde så mycket frånskilda berodde ju på att Tjechov var svårt lungsjuk och vistades på kurorter som Jalta, Nice och i Sydtyskland. Piccoli ger fint uttryck för Tjechovs tilltagande skröplighet och den filosofiska distans han samtidigt har till sin sjukdom. I ett brev, mot slutet, skriver han: ”Du frågar: vad är livet? Det är som en morot, det bara är vad det är.” Anton Tjechov dog 1904, endast 44 år gammal.
Peter Brook har uppenbarligen med denna iscensättning velat anknyta till Körsbärsträdgården, som han gjorde med bland annat Piccoli och Parry i rollerna. Å andra sidan är skådespelarna faktiskt i fel ålder: Piccoli är som Brook född 1925 och damers ålder talar man ju inte om… Det verkar som om Brook med Michel Piccoli och Tjechov som alter ego vill göra sina egna bokslut och förtydliga de tankar han alltid framfört, att livet och konsten inte har någon annan mening än just det som är. Han låter Piccoli avsluta dialogen med en öppen fråga, hämtad från Körsbärsträdgården, ut bland publiken: Où est le sens? Var finns meningen? På samma sätt slutade Brook sin Hamletversion med att man lade pjäsens inledande och grundläggande fråga – Vem där? – som en slutreplik.
Peter Brooks teater öppnar sig alltid mot publiken med frågor och inbjudan till reflektion. Därigenom förenas skådespelare och publik i en nyfiken gemenskap som aldrig blir tråkigt självbekräftande.
Théâtre des Bouffes du Nord, Paris / Ta main dans la mienne / Av Carol Rocamora efter korrespondensen mellan Olga Knipper och Anton Tjechov / Regi Peter Brook / Medv Natasha Parry och Michel Piccoli
Publicerad SvD december 2003