Kirsten Dehlholm och Charlotte Engelkes tolkar Wagner – Parsifal och All Is Divine

Staden Poznan i Polen har ett fint operahus, som invigdes 1910. Poznan var då tyskt, och Wagner var länge en viktig kompositör på repertoaren. Men under lång tid efter andra världskriget och nazisternas ockupation spelades Wagner inte i Polen. Genom en modern regikonst har verken upptäckts på nytt. Operan i Poznan har nu inbjudit den danska scenkonstnären Kirsten Dehlholm att sätta upp Parsifal. Kanske som ett sätt att kringgå den komplicerade polsk-tyska historien. Kirsten Dehlholm, och hennes konstnärliga team från performancelaboratoriet Hotel Pro Forma, rensar i alla fall verket från tysk nationalromantik, traditioner och klichéer.

Parsifal bygger ju på en medeltida legend om ett kristet brödraskap. Operan är som en lång meditation kring fromhet och längtan efter frälsning från kropp och begär. En enda kvinnoroll finns med, Kundry, som utmanar Gralriddarnas ordning. Kirsten Dehlholm möter legenden med ett elegant, stiliserat scenspråk. Operans myter och monologer bryter hon mot tablåer, där kören i frysta scener skildrar människor från olika tider och platser, i vardagliga situationer. På så sätt visar hon hur myten och mysteriet existerar som en tidlös kraft genom historien, som ett metafysiskt universum, sida vid sida med människan. Men det mest originella i Kirsten Dehlholms och koreografen Jon Skulbergs koncept är att Kundrygestalten har dubblerats med en kvinnlig dansare. Hon har långt rött hår och framträder under operans gång i flera olika skepnader och performancelika sidospår. När det är nattvard på scenen tar hon in ett slaktat offerlamm och förbereder styckning. I den poetiska blomsterscenen är hon klädd i trikå och dansar sexigt. Hon skapar ett sekulärt krucifix, och hon väcker flyktingar till nytt liv. Kundry är, i ständigt skiftande skepnader, närvarande i princip hela tiden och påverkar skeendet. Dubbleringen ger en sammansatt bild av kvinnan, som madonna, tjänarinna, medicinkvinna, förförerska och hustru. Genom att Kundry antar dessa föränderliga identiteter framhävs att kvinnan är en kulturell konstruktion i utveckling. Hon speglar och påverkar den samtid hon befinner sig i.

Den här tolkningen ger perspektiv på Wagner, som i enlighet med sin tid utgick från att könsroller var fixerade och naturgivna. Den tyska musikforskaren Eva Rieger har i boken Leuchtende Liebe, Lachender Tod analyserat hur Wagner gestaltade kön, framför allt kvinnor. Hon finner, att han i det musikaliska språket fördjupar sina rollfigurer i ett motsättningsfyllt spel mellan feminina och maskulina ledmotiv. Eva Rieger menar därför att Wagners musik ifrågasätter 1800-talets konservativa könsrollstänkande och just öppnar för sceniska utforskningar av rollfigurerna. Wagner tonsatte myter för att kommentera och relatera dem till sin samtid. När han skapade teatern i Bayreuth var det för att verken i framtiden skulle sättas upp, avläsas och förstås på nytt i relation till andra kulturella sammanhang.

Det här kan man säga att den svenska scenkonstnären Charlotte Engelkes har tagit fasta på. De senaste åren har hon dykt in i Wagners Ringcykel och Den flygande holländaren. Hon har just haft premiär på All Is Divine, en scenisk fantasi kring Nibelungens Ring. Det spännande med Engelkes är att hon frilägger verkens myter, teman och rollgestalter och mixar in dem i humoristiska nutida collage, där sång, dans och tal refererar till aktuell debatt och populärkultur. Utifrån hjältinnan Brünnhilde och valkyriorna undersöker hon systerskap och solidaritet. Hur lever nio döttrar med en auktoritär pappa? I Charlotte Engelkes Wagneruniversum är könet verkligen en öppen konstruktion, alla figurer är både man och kvinna. Kvinnor gör uppror och manliga superhjältar är sårbara i sina självbilder.

Överguden Wotan är iförd klänning eller rosa trikå och spelas av män och kvinnor i ensemblen. Hans eviga makt hånas i en monolog, om allt som blev fel i världen: Sjukhussjuka, dödsstraff, kvinnlig omskärelse, missbruk och utbrändhet, för att nämna några. Engelkes tar upp operornas berättelser om kärlek, sexualitet, otrohet och incest, för att se hur de möter vår tids verklighet och värderingar.

Med regissörer som Kirsten Dehlholm och Charlotte Engelkes får Richard Wagners verk en fördomsfri och vitaliserande behandling. Deras fokus är det dramatiska stoffet, musiken, scenen och publiken. De har med andra ord förstått, att klassisk opera är något som blir till i nuet.

Parsifal
Teatr Wielki, Poznan
Av Richard Wagner

Regi: Kirsten Dehlholm. Koncept: Kirsten Dehlholm och Jon R Skulberg. Dirigent: Gabriel Chmura. Scenografi: Kirsten Dehlholm, Jon R Skulberg och Jesper Kongshaug
Medv: Thomas Mohr, Agnieszka Zwierko, Mario Klein, Mark Morouse, Jerzy Mechlinski m fl

All Is Divine
Urpremiär Dansens Hus Stockholm
Av Charlotte Engelkes

Regi, koncept: Charlotte Engelkes. Musik: Willi Bopp, Richard Wagner. Ljusdesign, scenografi: Karl Svensson
Medv: Charlotte Engelkes, Lindy Larsson, Ingrid Tobiasson, Celine Rosa Tan och Chan Sze-Wei

Publicerat i Sveriges Radio P1, OBS, 6/11 2013

Läs mer om Kirsten Dehlholm:

• War Sum Up, ett multimedialt scenkonstverk om krig, av Hotel Pro Forma, Lettlands Nationalopera, Riga >>>
• Dokumentärfilm Hotel Pro Forma Sum Up, av Theresa Benér och Peggy Eklöf – köp DVDn! >>>
• Det Kongelige Teater vitaliseras av internationella scenkonstproduktioner - Marthaler, Mitchell och Kirsten Dehlholm/Hotel Pro Forma >>>
• Hotel Pro Forma - Relief >>>

Läs mer om Charlotte Engelkes:

• Kahlo – the concert, Charlotte Engelkes på Republique, Köpenhamn >>>
• Svansångare - av Charlotte Engelkes, Helsingborgs stadsteater >>>
  
• The Tiger Lillies Perform Hamlet - Republique, København and European tour >>>
  
• Reportage om Charlotte Engelkes Flygande holländare till SVT Sverige! >>>