James Thierrée – La grenouille avait raison
Det är folkfest i Göteborg. Årliga Kulturkalaset bjuder på musik, gatugyckel och globala gatukök. Mitt i denna eufori startar Göteborgs dans- och teaterfestival, på nytt förlagd till augusti efter några försök med maj. Tio dagar internationell scenkonst, utvald av en synnerligen meriterad curatortrio som söker samtid, reflektion, närvaro och gott konstnärligt hantverk.
Programmets nivå placeras högt med invigningsföreställningen La grenouille avait raison (Grodan hade rätt) av James Thierrée och hans franska nycirkustrupp La Compagnie du Hanneton. Detta poetiskt surrealistiska verk rymmer ett ljuvligt spektrum av de uttryck som utmärker festivalen: dans, nycirkus, musik, performance och ett scenrum i ständig rörelse.
En knallröd teaterridå dras åt sidan till ett genomteatraliserat universum. James Thierrée står på en platå bland en massa trådar kopplade till hängande glaskupor som är ett slags levande, lysande himlakroppar. De kommer att spela med aktivt, rörligt i varje scen. Färgskalan i rummet är dammigt askgrå och Thierrée dansar akrobatiskt ned för en lång, hängande spiraltrappa som öppnas bit för bit under hans fötter.
Miljön ligger nära både Becketts postapokalyptiska Slutspel och Carrolls Alice i Underlandet. James Thierrée söker bemästra mekaniken i sin kropp genom fragment av breakdance, medan performern Valérie Doucet spelar piano som en sömngångare för att sedan sakta volta runt graciöst kring Thierrée.
Thierrées figur befinner sig i ständiga, misslyckade försök att bryta sig loss från allt som hindrar hans livsflöde. En komisk liten betjänt (Yann Nedelec), som tycks hämtad ur en 40-talsfilm av Ernst Lubitsch kommer hela tiden i hans väg och de trasslar sig in i varandra. Den spelande kvinnan slingrar sig symbiotiskt kring honom i frustrerande brottningar, och med jämna mellanrum förvillas Thierrée av sitt eget ostyriga hår, som inte ens kan hållas på plats med hjälp av häftpistol.
Mitt i drömspelet öppnar sig himlen och ned sänks en dansande kvinna (Thi Mai Nguyen), precis i gesterna som en Lara Croft eller spindelkvinna. Hon lägger till ännu ett lager av mystik, i likhet med sångerskan Mariama, som träder in i skiftande dräkter och med påhittat språk sjunger fragment av refränger.
”Jag skapar teater för att inte behöva förklara vad som rör sig runt i vårt inre, snarare för att kretsa omkring det.” Så beskriver James Thierrée sin konst, och det vi får se är ett drömskt collage av ansatser, lösa trådar, intrikata samspel och frigörelser. Allt färgat av en vemodig, melodramatisk ton, som förstärks av Thierrées musik, i sköra pianoklink och violinstycken.
Grodan i verkets titel tar gestalt i en vidunderlig marionett skapad av Victoria Chaplin-Thierrée, mor till James och legendarisk pionjär för nycirkus med maken Jean-Baptiste Thierrée. Vad den magiska grodan hade rätt i får dock vi aldrig veta – den är blott en poetisk gest, som livet självt.
La grenouille avait raison
Göteborgs dans- och teaterfestival
Stora Teatern
Av/med: James Thierrée och La Compagnie du Hanneton
Publicerad SvD 19/8 2016
Foto: La grenouille avait raison, Compagnie du Hanneton, Richard Houghton
