Cuckoos – Peter Hall gör penetrationsteater mellan gladporr och tragedi

Förmodligen finns det bara en handfull teaterregissörer i världen, som med trovärdig auktoritet skulle kunna sätta upp en pjäs där ett par har fastnat i en analsexpenetration utan att kunna komma loss, och där de under 90 minuter på scen i denna position framför ett drama som går från absurd sängkammarfars till oidipal tragedi. Ingmar Bergman skulle nog lyckas, liksom Peter Stein och Peter Brook.

I London genomförs regibravaden just nu av en välkänd aristokrat i den brittiska teatereliten, Sir Peter Hall, som drar fulla hus på den lilla Gate Theatre med pjäsen Cuckoos. Stycket är skrivet av 44-årige italienaren Giuseppe Manfridi och har av Peter Hall lyfts fram som ett strålande exempel på den ”excessernas teater”, som rör om i publikens konventionella seende med intelligenta provokationer.

En ung man (Paul Ready) har fastnat i baken på en något äldre kvinna (Kelly Hunter). Mannens far, en gynekolog (David Yelland), tillkallas för att sära på dem. Fadern lyckas inte, däremot utspelas mellan dessa tre personer en tillspetsad dialog, där vår tids moral, tabun och sociala konvenanser skärskådas.

Samtidigt uppenbaras ett förflutet, som avslöjar den ödesdigra sanningen att den unge mannen faktiskt sitter fast i sin egen mor! Pjäsen är lysande i sin överrumplande tragedi. Rakt igenom den unge mannens upprepade utlösningar (jag tror det är 12!) och den pornografiska scenen skär en vass text, som får en extra udd just genom att den spelar mot en grotesk situation.

Sir Peter Hall och skådespelarna bemästrar iscensättningen perfekt: man utnyttjar den grova sexualiteten på scen, inte som ett mål i sig, men som drivkraft till en dialog, där det politiskt korrekta i vår samtid utsätts för en förintande kritisk penetration.

Publicerad i SvD, april 2000