Avignonfestivalen 2007:1 – Frédéric Fisbach konstnärlig ledare, presenterar Jean Genets Skärmarna (Les Paravents)

Teaterfestivalen i Avignon fyller 60 år och visar en nutida teaterkonst full av intelligens och vitalt nytänkande. Under hela juli är den gamla påvestaden en bubblande gryta med runt tusen produktioner, från absurda enmansutspel till poetiskt och tekniskt avancerade verk. Publikintresset är massivt, 90 000 av de 107 000 biljetterna till årets officiella ”In”-festival är redan sålda och ”Off Avignon” drar minst 700 000 inträden. Många miljoner euro står på spel i turistapparaten, där restaurang- och hotellanställda ofta beundransvärt agerar sina roller och lockar fram leenden hos biljettstressade besökare.

Konstnärligt ansvarig för urvalet av de 30 uppsättningarna i årets ”In”-festival är 41-årige Frédéric Fisbach. Han är skådespelare, regissör och chef för ”104”, ett nytt internationellt kulturhus som öppnar nästa år i Paris, där samtida scen-, ljud- och bildkonstnärer ska interagera i genreöverskridande projekt.

Fisbach är inspirerad både av klassiska texter och av den så kallade postdramatiska teatern, som inte söker psykologi eller linjära berättelser. Han arbetar snarare med uppbrott och dekonstruerande pjäsläsningar som han sedan sammanför i teatrala gestaltningar av enskilda situationer, med stor omsorg om texternas rytm och poetiska mångtydighet. Här visar Fisbach två egna uppsättningar, René Chars Feuillets d’Hypnos och Jean Genets mytomspunna Les Paravents (Skärmarna).

Chars text består av hemligt antecknade dagboksfragment från motståndsrörelsen under andra världskriget och väcker frågor om väpnat motstånd och människans frihet. Skärmarna, skriven 1961, har Algerietkriget som fond, och när den först 1966 sattes upp av Roger Blin i Paris utlöstes vilt tumult och skandal på grund av pjäsens antikolonialistiska och militärkritiska innehåll.

När Frédéric Fisbach i dag tar sig an denna ”omöjliga” pjäs, på fyra timmar, med 96 roller, långa poetiska sidospår och ironiska kommentarer, tvära kast i miljöer och jämlikt spel mellan levande och döda, är den politiska situationen mindre känslig. Fisbach är lyhörd för Genets lyriska komplexitet, där ingen person är enbart god eller ond, men där språk och rytm skapar situationer av aggression, begär eller egensinnig frihetskamp. Om publiken 1966 enbart såg pjäsen som en kritik mot den franska kolonialmentaliteten i Algeriet framhäver Fisbach snarare Genets osentimentala skildring av vålds- och förtryckarmekanismer i alla läger. De vilar på en grundläggande, tidlös konfliktkultur.

I samarbete med den japanska marionetteatern Youkiza har Fisbach upprättat ett sceniskt uttryck i flera dimensioner. Endast tre huvudpersoner spelas av verkliga skådespelare medan det enorma persongalleriet framställs av bunraku-dockor, manipulerade av japanska marionettister. Deras repliker framförs av två skådespelare vid sidan av scenen. Paradoxen i uppsättningen, helt i linje med Genets icke-hierarkiska individsyn, är att förmenta makthavare eller översittare spelas av halvhöga dockor, medan den algeriska familjen, representant för ett helt folk, är fullvuxna människor. Alla möts efterhand i de dödas värld, som pjäsen igenom interagerar med de levande i dialoger och i en elektronisk ljudinstallation av Thierry Fournier som ger dova signaler från en tillvaro bortom nuet.

Fisbach har tagit fasta på Genets anvisning att betona textens logiska brott, luckor och förskjutningar, att inte fastna i en ton eller försöka centrera handlingen, utan ”déconner”, ”balla ur”. Därigenom framstår Genet i full vigör som en förebild för dagens postdramatiska teater, där fokus ligger på att utforska förbigående mänskliga tillstånd, som isolerade aspekter av en obeständig verklighet.

Publicerad SvD juli 2007

Läs mer om Avignonfestivalen 2007:

• Avignonfestivalen 2007:2 – franska regissörerna Gildas Milin, Julie Brochen, Christophe Fiat m fl >>>
  
• Avignonfestivalen 2007:3 – Faustin Linyekulas koreografiska agitationsteater och Rodrigo Garcías argentinska raseri >>>
  

Läs mer om Frédéric Fisbach: