A Dog's Heart - opera av Alexander Raskatov/Simon Mc Burney med Complicite, ENO London
Hela sju personer är engagerade för att framställa en enda rollgestalt i operan A Dog’s Heart. Så är det också huvudrollen, en hund, som blir opererad i ett medicinskt experiment, och förvandlas till man. När föreställningen börjar ligger hunden livlös mitt på scenen. Videoprojiceringar på en mellanridå och fondväggen får snö att vräka ner och förmedlar ut i teatersalongen känslan av en bitande kall vinterkväll i Moskva. Fyra dockspelare kommer in och ger den utmärglade marionetthunden liv. En av dem för huvudet och de andra samsas om kropp och svans. Två sångare, en kontratenor och en sopran, blir hundens röst. Kontratenoren uttrycker hundens hunger, mänskliga känslor och lidande i smäktande toner. Sopranen morrar och skäller aggressivt i en megafon, som groteska missljud av hundens akuta nöd. Alla rör sig solidariskt med marionetten på den stora scenen, och blir som en sammansatt, självständig figur.
En hunds hjärta är en nyskriven opera av Alexander Raskatov, byggd på Michail Bulgakovs roman från 1925. Simon McBurney som leder teatergruppen Complicite har gjort den till ett mångdimensionellt, fantasifullt allkonstverk, som skildrar revolutionens bakslag och maktens arrogans. Bulgakovs satiriska roman var förbjuden i Sovjet ända till 1987. Hunden i berättelsen blir upptäckt av en berömd kirurg, som testar att operera in en mans könsorgan och hypofys i hunden. I en dramatisk scen, där vi ser operationen i stora silhuettskuggor mot fondväggen, omvandlas hundmarionetten stegvis till människa. Tenoren Peter Hoare tar då över rollfiguren från dockspelarna och de två rösterna. Han bor i en hundkorg och rusar ostyrigt runt som ett förvuxet damp-barn i professorns hem. Han dricker vodka, svär som en borstbindare, blir kommunalanställd som kattfångare och får snabbt veta vilka rättigheter han kan kräva som medborgare i den unga kommunistrepubliken. Simon McBurneys iscensättning utspelas i professorns stora våning, som fyller hela scengolvet. På fondväggen projiceras arkivfilmer med demonstrerande proletärer och marscherande folkmassor från Bulgakovs samtid. In på scenen kommer brigader som stöttar den råbarkade hundmannen i hans proletära kamp. Professorn svarar med arrogans. Han vill försvara sina egna privilegier och är bara intresserad av sitt sociala experiment: kan man vetenskapligt konstruera en ny sorts människa till det framtida idealsamhället? Men professorn står inte ut med sin skapelse och opererar på nytt mannen till den fogliga gatuhund han var. Under ingreppet flödar blod ut på hela scenen, som en bild av ett folk som förtrycks med makthavarnas övergrepp.
Uppsättningen av A Dog’s Heart är i sig ett fantastiskt exempel på kollektivismens triumf. De sju aktörerna som gör hunden samspelar perfekt. Och Simon McBurney koordinerar virtuosa dockspelare från gruppen Blind Summit med operasångare, orkester, ljus- och videodesigner, kör och skådespelare från Complicite. Teatern är en av de få platser där individuellt skapande förverkligas och växer genom att inte agera självupptaget och suveränt, utan tvärtom integreras i ett jämställt grupparbete. Tänk om revolutionens ledare hade lärt sig bygga en ny värld så som teatern gör!
Ljudill igen, morrande hund:
http://www.youtube.com/watch?v=d5oz7yhHg84&feature=channel 2.20
Publicerad Sveriges Radio OBS 7/12 2010
Länkar:
Complicite: http://www.complicite.org/flash/
English National Opera: http://www.eno.org/home.php
Mer om Simon McBurney och Complicite här:
-
Innovativ regi frigör klassiker – Simon McBurney sätter upp Mozarts Trollflöjten >>>
-
Simon McBurney/Complicite - Mnemonic, teater om människans förmåga att minnas
-
Samtidens tomrum skildrade på Londonteatrar - Simon McBurneys Endgame samt Katie Mitchells Pains of Youth
-