Vårkänslor på Köpenhamns scener – Foråret och Figaros bryllup, Wiedemann och Kragerup

Vårkänslor har dragit in på Köpenhamnsteatrarna Republique och Det Kongelige. I ystra, humoristiska uppsättningar ger regissörerna Katrine Wiedemann och Elisa Kragerup scenisk form åt människors spirande, ibland missriktade begär. Med scencollaget Foråret gör Wiedemann snabbt koncipierad experimentteater medan Elisa Kragerup frigör endorfiner med Figaros bröllop.

Regissören Katrine Wiedemann fick utmaningen att tillsammans med scenografen Maja Ravn utse ett stycke bildkonst att överföra till scenens språk. Wiedemann valde den danske naturlyriske konstnären Harald Slott-Møllers målning Foråret från 1896 (finns på Den Hirschsprungske Samling i Köpenhamn): en tonårsflicka iförd vårkläder och blomsterkrans i håret sitter på en grässluttning, med ett öppet landskap i bakgrunden. Hon inramas av två pilträd med gröna små skott och svarta fåglar som tittar i olika riktningar.

Bilden skapas scenografiskt i början av föreställningen. Skådespelaren Joen Højerslev släpar in de olika elementen på scen, som klossar i en byggsats. Till sist bär han in flickan och placerar henne i den återhållsamt avvaktande pose hon har, inför det liv som just ska börja – för henne och för naturen.

Denna klassiska bild av blygsam, kvinnlig oskuld, i vårbrytning mot vuxen fruktbarhet, formas alltså av en manlig blick. Men Katrine Wiedemanns scentolkning tar ut flickan i livet, frigör henne i dans där hon får upptäcka sin egen kropp och dess möjligheter.

Vårflickan möter sina kontraster – en nutida kvinna (Laura Bro) som lever i surrealistisk ensamhet och ser målningen på museum. Hon läser att bilden har en symbolik där ”våren bär ut döden”. Scenkonstverket, som bygger på tre veckors improvisationer med ensemblen, blir så en rad variationer på hur ungdomar och äldre personer vistas i sina drömmar mellan livets vår och utslocknande. Med humor och poesi gestaltas förförelse, sexualitet, ansatser att ta plats i en odefinierad frihet. Men också människors rädsla för den okontrollerade livskraften – som tar sig uttryck i självmord, något som tydligen drabbar särskilt många om våren.

Musik, dikter och kostymer får nutid att brytas mot 1800-tal. Här reciteras Inger Christensen, Johannes Lund Madsen och Edith Södergran. I Livet skriver Södergran bland annat:

Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova...

Livet är att vara en främling för sig själv

och en ny mask för varje annan som kommer.

Livet är att handskas vårdslöst med sin egen lycka

och att stöta bort det enda ögonblicket,

livet är att tro sig vara svag och icke våga.

Elisa Kragerup är en ung regissör som varken är vårdslös eller rädd i sin konst. Efter en rad succéer på dramatiska scener debuterar hon nu med opera på Det Kongelige Teater. Mozarts älskade klassiker Figaros bröllop har i Kragerup förlöst en ohejdad, uppsluppen kreativitet. Hennes grepp på operan påminner om en tidig Peter Sellars, då varje scen är gestaltad med galna infall och blinkningar till vår samtid.

Redan scenografin av Steffen Aarfing slår an tonen: vi befinner oss på ett nöjesfält, med karuseller, berg- och dalbana och blinkande lyktor. Orkestern, Det Kongelige Kapel är placerad med dirigenten Andreas Spering mitt i detta tivoli. Och sångarna interagerar tätt med musikerna.

Den unge pagen Cherubino (Francine Vis) gör entré via orkestern och flirtar med de kvinnliga musikerna och får senare gömma sig med hjälp av dirigenten, när greve Almaviva (Palle Knudsen) är efter honom. I en annan scen tar greven med sig dirigenten i en tivolivagn och lämnar scenen.

Alternativtiteln till Beaumarchais revolutionskomedi Figaros bröllop är ju La folle journée, Den galna dagen, och nog är det galenskaperna som Kragerup har tagit fasta på. Greve Almaviva rider runt på en karusellhäst och hoppas få en herdestund med kammarjungfrun Susanna (Anke Briegel), men hon ska ju gifta sig i dag med Figaro (Henning von Schulman), en ceremoni som hela tiden stöter på förhinder. Gamla skulder ska drivas in, folk kör falskspel med varandra, det är förklädnader och upptåg som först ska klaras av.

Men mitt bland alla går faktiskt en medelålders kvinna med återhållen sorg och kärlekslängtan efter en make som inte längre attraheras av henne. Sine Bundgaard tillåts i sin tolkning av Grevinnan att på allvar uttrycka förlusten av ungdomlig livslust och förtvivlan över att inte bekräftas av sin man för den hon är. Kragerup gör ett fint grepp i slutscenen, då olika par efter förvecklingarna får varandra och Grevinnan med resväska faktiskt ger sig iväg. Först då förstår Almaviva vad han missar och springer efter henne.

Kragerup ironiserar också kraftigt i den scen där godsets tjänstefolk i kör hyllar greven för att han avskaffat sin droit de cuissage, dvs adelsherrens rätt till första natten med en nygift brud bland de anställda. Samtliga kvinnor i kören står med småbarn i famnen och lämnar över dessa till den biologiske fadern, greven, medan de sjunger om hur ”hans hjärta säkrar er oskuld”. Pigorna är för övrigt alla gravida, så sexualiteten tycks i full blomning på godset…

Efter en galen tur genom tv-show à la Spårlöst, där Figaro återförenas med sin mamma Marcellina, kan så bröllopet äntligen genomföras. Då har Kragerup och Det Kongeliges ensemble bjudit på underhållande teater för hela slanten. Kryddat med nutidsfeminism och en dos social kritik, javisst, och Mozart ler i sin himmel.

Foråret

Koncept: Katrine Wiedemann och Maja Ravn

Texter: Edith Södergran, Johannes Lund Madsen, Inger Christensen, Katrine Wiedemann och ensemblen

Medv: Laura Bro, Joen Højerslev, Andrea Wiedemann Monberg, Marianne Wiedemann, Yuki Ravn Liep, Louis Ray Cosmo Knudsen m fl

Teater Republique, Köpenhamn t o m 16/4 2016

Svenska Charlotte Engelkes och Lindy Larsson kommer till Republique 1-6/6 2016 med Kahlo – the Concert, en scenisk fantasi över Frida Kahlos konst. Läs mer >>>

Figaros bryllup

Musik: Wolfgang Amadeus Mozart

Libretto: Lorenzo da Ponte

Regi: Elisa Kragerup

Dirigent: Andreas Spering

Scenografi, kostym: Steffen Aarfing. Ljus: Ulrik Gad. Orkester: Det Kongelige Kapel. Medv: Palle Knudsen, Sine Bundgaard, Anke Briegel, Henning von Schulman, Francine Vis, Elisabeth Halling m fl

Det Kongelige Teater, Gamle Scene

Text publicerad på theresabener.se, 12/4 2016

Läs mer om Katrine Wiedemann:

• The Black Rider – av Wilson, Waits, Burroughs, regi Katrine Wiedemann >>>
• August Strindberg - Et drømmespil, regi Katrine Wiedemann, Betty Nansen Teatret >>>
• Starka kvinnor lyfter dansk scenkonst – Dehlholm, Wiedemann, Kragerup m fl >>>

Läs mer om Elisa Kragerup:

• Starka kvinnor lyfter dansk scenkonst – Dehlholm, Wiedemann, Kragerup m fl >>>
• Publiken i fokus i ny dansk scenkonst >>>
• Det Røde Rum – Kabaret Royal på Det Kongelige, Köpenhamn >>>