Odin Teatrets Det kroniske liv - av Eugenio Barba, Det Kgl Teater

Odin Teatret i Holstebro, Jylland, är en av Europas äldsta och mest kända frigrupper, mycket tack vare den karismatiske ledaren Eugenio Barba och de nära kontakterna med den polske tetermannen Grotowski och hans praktik med teaterlaboratorium. Barba och hans grupp har alltsedan 1960-talet bedrivit undersökningar av teaterkonsten, ett slags teaterantropologi, med inspiration från fjärran kulturer. Den senaste uppsättningen, Det kroniske liv, har gruppen arbetat fram under fyra år. Den är tillägnad bland annat Anna Politkovskaja och de människor på flykt undan inbördeskrig som kämpar för medborgerliga fri- och rättigheter.

I början av Odinteaterns föreställning Det kroniska livet hängs ett isblock upp på en stor slaktkrok. Isen kommer sedan att töa och droppa medan ett myller av människor sjunger, spelar och kämpar för att ta plats på den lilla scenen. Spelplatsen liknar en hopsnickrad flotte och löper avlångt mellan publiken, som sitter på två sidor. Den skapar en bild av ett litet land som människor flyr till eller stöts ut ifrån, alltmedan polarisen smälter och vi kanske alla snart saknar ett territorium vi kan kalla vårt eget.

Det kroniske liv handlar om flyktingar i ett framtida Europa som blöder av inbördeskrig. Alla formas de av olika slags musik och sånger om sina förluster och livsdrömmar. Här finns en baskisk änka i svart, en liten gumma i brokig klänning på flykt från Tjetjenien, en blonderad rumänsk husmor, en svart madonna – och en blind pojke från Colombia, som söker efter sin försvunne far. De möts av ord och immigrationspolitiska strategier hos en dansk jurist, och de hunsas ibland runt av soldater i ett paradis av droger, överflöd och pengar som regnar in över scenen.

Idén att sceniskt försöka belysa europeiska länders nationella strategier och flyktingpolitik är knappast ny. Men när Odin Teatret, som grundades 1964 och är ett av världens äldsta teaterlaboratorier, under ledning av Eugenio Barba tar sig an sådana ämnen blir det ändå lite annorlunda. För gruppen består av aktörer från en mängd olika länder, som just i alla sina projekt har undersökt om det alls går att förenas med olika språk, kroppar och fantasivärldar på en liten scen. De har alltid utmanats i att nå fram till den danska publiken i sceniska uttryck som går bortom orden. Till råga på allt turnerar de runt i världen under dansk flagg för att skapa teatrala möten med åskådare med andra främmande kulturella referenser.

I Det kroniske liv gestaltas dessa kulturkrockar genom att rollfigurerna rör sig i olika rituella mönster och definieras av traditionell musik och sånger från olika kulturer. Det blir stundtals en ren kakofoni på scenen. Varje skådespelare har genom dramaövningar i Odins teaterlaboratorium studerat och antagit en etnisk och social mask för sin figur. De stöts sedan mot varandra i brutala krockar och dissonanta ljud. Så plötsligt dras en stor dansk flagga över hela scenen och alla sjunger med olika utländska brytningar den danska supportersången Vi er röde, vi er hvide…

Fullt så enkelt slutar förstås inte föreställningen, för Det kroniska livet är framför allt en berättelse om kroniska missförstånd, kroniska orättvisor, kronisk smärta, död och födelse. Odin Teatret, som är baserat i jylländska Holstebro, med världen som arbetsfält, vet att dialogen ständigt måste utforskas och uppfinnas på nytt. För vi fastnar i klichéer av oss själva, och förutfattade meningar om andra. Det gör också Odins aktörer. Just därför kan det vara intressant att se hur de på teaterscenens lilla flotte upptäcker varandra och når fram till kontaktpunkter bortom språk och historia. Här finns strategier som kan vara bärande även utanför teaterns poetiska rum.

Det kroniske liv

Koncept, regi: Eugenio Barba

En Youtube-länk till uppsättningen finns här >>>

Sänt i Sveriges Radio P1, OBS, den 2 oktober 2012