teaterkritik - kulturproduktion

Sune Nordgren: Kivik Art Centre föder både regional stolthet och provinsiell populism

Kivik Art Centre går in på tredje säsongen med utställning i naturområdet på Lilla Stenshuvud utanför Kivik. Konstprojektet har från första stund blivit omdiskuterat, nu senast med anledning av länsstyrelsens beslut att installationerna kräver bygglov. Sune Nordgren, konstnärlig ledare för Kivik Art, är dock van vid att nytänkande inom konsten kan väcka upprörda reaktioner. Han tror inte att det finns ett konstförakt på Österlen.

Skulle Kivik Art Centres koncept kunna genomföras var som helst i världen eller är det specifikt just för platsen här på Österlen?

Sune Nordgren Inte var som helst i världen. Detta är ju en idealisk plats men man skulle kunna tänka sig vilket underskönt landskap som helst. Även om jag tycker detta är det allra vackraste eftersom jag kommer härifrån! Det bygger mycket på att det inte är urbant men att man lite grand tar det urbana hit. Det hade varit svårare att genomföra t ex i en park i en stad eller i ett mer konstruerat landskap. Kivik Art behöver ha något av vildmarken som finns här på Lilla Stenshuvud. Matti Suuronens plasthus hade inte gjort sig på samma sätt i en park, tror jag.

Ö360 Vad är fördelarna och nackdelarna med ett provinsiellt sammanhang?

SN För mig har det alltid varit en fördel, och jag har nästan alltid arbetat i provinsen. Jag har visserligen varit anställd i Stockholm i tre kortare perioder. Men de saker jag gjort som haft betydelse har jag gjort utanför de stora städerna: Malmö, Gateshead i nordöstra England, Kivik – och nu jobbar jag också i Värnamo [som projektledare för konst- och designcentret Vandalorum, red anm]. Jag trivs med att arbeta på det sättet för jag tycker om att arbeta där det gör skillnad.

Det är klart att man kan göra skillnad också i storstaden, men det finns en kulturell ”bombmatta” som ligger över städerna. Du ska försöka hitta din nisch och komma in i den. Du ska försöka göra något som inte redan finns, och det är väldigt få som klarar av det. Det mesta följer liksom gamla mönster, man gör lite samma sak som de flesta andra. Kanske gör man det lite bättre eller mer spektakulärt. Men i landsorten är man mycket friare.

Kanske det allra bästa är att man får ett personligt engagemang. Man får människor som ställer upp och blir engagerade i saken. Man får en regional stolthet om man gör det bra. Får du till den regionala stoltheten och det regionala ägandeskapet, så är det ett absolut oslagbart koncept. Då är det förankrat, då bärs det av alla de här människorna.

Ö360 Är du främmande för tanken att det finns ett utbrett kulturförakt och konstförakt i provinsen?

SN Jag tycker ju inte det. Bland folk i allmänhet finns inte ett förakt, det är media som skapar det. Det är i media man skriver ”riv möget” om det som är nyskapande konst och arkitektur. Jag har varit med om det flera gånger. I Karlskrona till exempel, där en lokaltidning satte igång en tävling där folk skulle göra konstverk själva, för det skulle bli lika bra som verken av de ”förfärliga” konstnärer som hade kommit dit och gjort skulpturer. Populismen, som tyvärr finns i lokalpressen, bygger på att man inte ser skillnad på om Julian Opie eller en dam i Lilla Köpinge har gjort något. Man tycker att båda är lika viktiga. Det kan de ju vara för de närstående. Men om jag tar hit konstnärer och arkitekter som jag trots allt vet har en hög kvalitet, så är jag så pass optimistisk att jag tror att folk faktiskt ser skillnad. Så de kan uppleva och känna att det finns någonting som faktiskt handlar om konstnärlig kvalitet. Jag tror inte jag hade orkat fortsätta med sådana här projekt om jag inte hade den optimismen.

Jag tror kulturförakt är något väldigt konstruerat, det är inget folk i gemen har. Det stimuleras av förståsigpåare, besserwissrar, som är ute och dömer med en gång, i stället för att låta folk avgöra själva. I allmänhet är folk i början lite skeptiska, undrande – men jag har ju märkt att det minsta lilla man får dem att komma över den första tröskeln, så kan man nästan öppna oceaner av intresse. För då kan de börja relatera till sig själva, till egna erfarenheter och kunskaper. Och det finns ju inget att förakta. Tvärtom. Den konst som jag sysslar med går att ta till sig för nästan vem som helst, för den handlar om de fundamentala värdena i våra liv. Det tror jag alla har anledning att reflektera över.

Det är konstigt, för om jag ser tillbaka så har jag varit med om en förfärlig massa bråk. Men jag har aldrig varit ute efter att skapa bråk. Jag tror att om man bara är ute efter att skaka om, är man ute på hal is. När man ropar nästa gång är det ingen som bryr sig. Men det är klart att det kan bli bråk ändå, se på Anna Odell. Ofta är det medierna som driver på. I fjol, när det bara pratades om Ulf Lundell, tycker jag att vi förlorade på det. Andra tyckte att vi vann på det. Men uppmärksamhet har inget egenvärde.

Ö360 Ulf Lundells uppmärksammade protest mot Kivik Art Centres installationer har nu lett till att det krävs byggnadslov för ert projekt. Hur ser du på det?

SN Länsstyrelsens beslut om att det ska krävas byggnadslov för de konstverk vi vill skapa på Kivik Art Centre kan utvecklas till ett svårt hämmande prejudikat för oss och verksamheter som liknar vår. Vi vill arbeta vidare i det spännande gränslandet mellan olika konstformer. Arkitekter måste kunna uttrycka sig lika fritt som andra konstnärer, så att inte allt som de gör blir stämplat som ”hus” eller ”byggnader”. Konstnärer som Per Kirkeby, Donald Judd, Dan Graham, och för den skull vår egen Ulla Viotti har arbetat i detta gränsland mycket framgångsrikt, många arkitekter vill göra det från sitt håll, så att säga.

Ö360 Men Kivik Art fick i förra årets debatt inget stöd av lokaltidningens kulturredaktör. Han försökte inte alls förstå och förmedla vad projektet stod för. Lokalpressen är en viktig medaktör i provinskulturens utveckling, tror du inte det?

SN Är man kulturredaktör, även på en liten tidning, så har man ändå ett lite störreansvar än vem som helst. Man är ju då en förmedlare. När du ska förmedla en sporthändelse, så kräver man ju åtminstone att den som är sportredaktör ska förstå fotbollens regler, så att man kan beskriva för sina läsare varför det gick si och så i matchen. Det är rimligt att kräva samma sak av en kulturredaktör, att han ska förstå vilka regler det är vi spelar efter och vilken nivå det är på spelarna i laget Kivik Art Centre.

Ö360 Kivik Art Centre hade 15 000 besökare förra året. Vad är det för publik som kommer? Turister? Österleningar?

SN Vi noterar att även om vi har en vänförening med regionala medlemmar så är inte besökarna i första hand från regionen. Det är väldigt många som kommer långväga ifrån. Först i fjol började det komma en del från byarna häromkring. Det är som om man vill ge det lite tid. Så är det nog när man har nära till något. Men vi har ju arbetat med några av världens främsta konstnärer och arkitekter. Det är klart att de signalerna uppfattas snabbare i Malmö, Köpenhamn, Göteborg och Stockholm, så folk därifrån kommer hit.

Vi har kulturintresserade besökare. Det är oftast rätt mogna människor, som vet att det krävs lite grann för att man ska få en stor upplevelse. Detta är belöningen med att arbeta regionalt. Det får ju också människor från storstäderna att åka hit. Vi upplever mer och mer hemma via skärmen, så jag tror att man alltmer kommer att se ett värde i verkliga upplevelser som kräver en liten insats.

Om Kivik Art Centre

Projekt som förenar internationell bildkonst, arkitektur och design i platsspecifika installationer för ett naturområde på Lilla Stenshuvud. Kivik Art Centre är tänkt som en flexibel mötesplats där man i skapande processer och samverkan med regionala kulturinstitutioner presenterar nya former av konstprojekt.

Kivik Art Centre öppnades 2006 och visar installationer av arkitektgruppen Snøhetta/fotograf Tom Sandberg, konstnären Antony Gormley/arkitekten David Chipperfield, konstnären Julian Opie och arkitekten Matti Suuronen.

I år presenteras tre nya skulpturer av Julian Opie i samspel med en större Julian Opie-utställning i Kristianstads konsthall, Öppettider Kivik Art: Dagligen 11-17, till 16/8, därefter helger 11-17, till 27 september. Kristianstads konsthall: Dagligen 11-17 till 31/8, därefter tisd-sön 12-17 till 4 oktober. På webben: www.kivikart.se

Konstnärlig ledare och curator för Kivik Art Centre är Sune Nordgren. Han har tidigare varit chef för bl a Malmö konsthall, Baltic, center för samtidskonst i Gateshead, Storbritannien, Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design i Oslo.

Publicerat i Österlen 360° nr 3/2009