Dansens frigörande energi - möte med dansaren, koreografen och dansterapeuten Karin Thulin
Att dansa är som att röra sig i vatten. Rörelsen försvinner, men finns ändå kvar som energi i rummet. Så har dans beskrivits av koreografen Mats Ek, och det är något som Karin Thulin, välkänd profil inom svensk dans, gärna skriver under på. I sitt arbete som dansare och dansterapeut sysslar hon mycket med den livsenergi som alstras i kroppens rörelse och rytm.
– Ursprunget till dansen är att söka gemenskap. När jag förenar mig med andra i en rytm så uppstår en gemenskap och det väcker styrka. Även när vi demonstrerar så marscherar vi ju tillsammans i en gemensam rytm för att uppnå ett gemensamt syfte. Människan dansar för att få gemenskap och kraft, svarar Karin Thulin.
Hon ger oss sedan, lugnt och pedagogiskt, en enkel fickhistoria om dans. Människor har dansat för gudar för att få regn, god skörd, barn eller jaktlycka. Vi har använt dansen i livets ritualer och högtider och sedan utvecklat folkdans som stärkt den sociala gemenskapen och underlättat parbildning.
Först på 1700-talet uppstod konstdansen, utförd av yrkesdansare vid hoven, och detta ledde till klassisk balettkonst. Men så plötsligt, omkring 1900, visade den senare mytomspunna Isadora Duncan att dansen också kunde vara ett levande uttryck för bilder ur vårt innersta själsliv:
– Isadora Duncan utvecklade ett sätt att dansa, en ideologi kring rörelsen som skulle vara fri. Bort med tåskorna, korsetten och allt det där! Det skulle vara dans som kom inifrån. Men hon skapade ingen teknik.
Tekniken för fri dans utvecklades bl a av Martha Graham i USA under 1930- och 40-talen. Karin Thulin vistades på 60-talet i New York för att lära sig den:
– Det var väldigt speciellt vad hon gjorde och det passade mig fantastiskt. Klassisk balett handlar ju ofta om flykt, att vara där, ha ett väsen av något annat än det jag är. Men hos Graham handlade det om att jag befinner mig här, i smärtan, och jag slits mellan himmel och helvete. Hon dansade extatiskt. Ur det utvecklade hon en teknik som blev känd över hela världen.
Denna teknik fanns med när Cullbergbaletten startade för 40 år sedan och Karin var med där de första åren. I dagens dansuppsättningar blandas teknikerna från klassisk balett och fri dans i mycket avancerade koreografier.
– I dag skulle jag aldrig ha kunnat vara med i Cullbergbaletten. Om jag kunde göra två piruetter och landa vackert så kan de i dag göra fem piruetter och landa rätt. Det är precis som med gymnastik, idrott, konståkning. Det de gör i dag kunde man inte för 40 år sedan. Tekniken har utvecklats enormt, kanske på bekostnad av det känslomässiga och dramatiska uttrycket som inte får samma utrymme i dansen i dag, tycker jag
I sin bok Alla dessa rum jämför Karin Thulin dansen med poesi. Det är en rörelse fylld med känsla och dramatik, som kan vara berättande eller mer abstrakt, som en levande skulptur.
– Jag njuter när jag ser dans som har den här fyllda, levande rörelsen, när det finns extas och passion med på scen. Det finns ingen konstform som jag tycker är så häftig som dans då. Av att titta på dans tror jag människor får en starkt förhöjd livskänsla. Men som publik måste man också våga öppna sig, annars blir det inget möte. Många tror att man bara ska bli underhållen i dag, men man måste själv gå in i ett möte.
Vad betyder det då när vi själva dansar?
– Förhöjd livskänsla. Om jag kan få till en tango så nog katten är det livet jag berör inne i mig själv, eller en hambo eller en vals eller bara att jag står och verkligen dansar med någon annan som tycker det är kul att dansa. Martha Graham säger att dans är livsbejakelse genom rörelse. Och det behöver vi. Inte bara så att det är glädje men ger oss en närvaro i alla känslor, sorg eller vrede. Dansen förhöjer min möjlighet att orka vara i de känslor som livet ger mig. Men när det bara stängs av, blir lättsamt och banalt, då blir det ingen livskänsla.
Karin Thulin har i hög grad kommit att använda dansen för att förstå och utveckla det undermedvetnas processer i sig själv och andra. Tillsammans med kollegan Kari Sylwan arbetade hon hela 70-talet i duon Kari och Karin, som i sina scenproduktioner och workshoppar utforskade den inre rörelsen och dess koppling till våra yttre rörelsemönster.
– I våra verkstäder arbetade vi med människors kroppsmedvetenhet. I det arbetet märkte vi att det väckte känslor om de rörde sig på ett visst sätt, gråt, vrede, osv. Jag började arbeta med unga människors rädslor och hämningar.
Karin orienterade sig därefter alltmer mot den psykoterapeutiska sidan av dans i samarbete med olika specialister. Hon har erfarit att konstterapier (även musik- och bildterapi) ofta hjälper personer med långvariga sjukskrivningar för psykosomatiska problem.
– Jag har också själv gått i otroligt många terapier under 30 års tid, p g a djupa psykiska problem. Jag har tagit mig ur dem och då har jag lärt mig något på livsresan. Så slog jag ihop de erfarenheterna och dansen.
I dansterapin gör sig terapeuten medveten om patientens rörelser, andning och rytm, och rör sig med patienten i en kreativ process där man successivt utvidgar sitt rörelsespråk:
– All terapi handlar om känslor. Ju mer jag vågar uttrycka mina känslor i rörelserna så förändras också det i vardagsmiljön. Samtidigt som vardagsmiljön förändras, påverkas också rörelsen jag vågar ta ut. Det uppnår man genom dansterapin som också innehåller samtal. Samtidigt som jag utvecklar mig och blir mer uttrycksfull måste jag ju förstå intellektuellt varför det har blivit så. Då förändras min värld.
Nu stundar julen och då kan vi alla ge oss hän åt rytm, gemenskap och förhöjd livskänsla i den traditionella dansen kring granen. Även Karin Thulin dansar i jul:
– I vår familj har vi en tradition att innan man sätter sig vid julbordet så gör man en riktig långdans. Uppför trappor genom husets alla rum, en stor lång dans! Här står granen ute på tomten, så då får långdansen också gå ut dit.
Vem är Karin Thulin
Yrke: Dansare, koreograf, dansterapeut.
Bakgrund: Dansat vid Cullbergbaletten, Fria dansgruppen Kari och Karin (m Kari Sylwan) i 13 år, produktioner på Dramaten och Kulturhuset (Sthlm). Dansterapeut sedan 1985, både i privat studio och som lärare i dansterapi på Danshögskolan.
Ålder, familj: 69 år. Lever i Glemminge-Tågarp och Stockholm med Merit. Två döttrar tillsammans med ex-maken, den nyligen bortgångne teaterscenografen och konstnären Lennart Mörk: Matilda som är sångerska och skådespelerska. Anna, bosatt i New York, som är jurist.
Aktuellt: Utkommit 2007 med boken Alla dessa rum – om skapande, rörelse, lek och dans (Carlssons). Skriver på en ny, skönlitterär bok.