Leonora Christina Skov – rättfram författare och feminist i dansk kulturdebatt
I höstas (2012) rasade i danska media en debatt om huruvida moderna kvinnor verkligen väljer att skaffa barn, eller om de gör det för att alla andra gör det. Upphovet var en krönika i Politiken av den unga, arga, feministiska författaren Leonora Christina Skov. Hon var trött på att jämnåriga alltid frågar om hon har barn, och att de sedan ser det som suspekt att hon avsiktligt har valt att leva utan barn. Leonora Christina Skov har gjort sig känd för sina skarpa formuleringar i dansk offentlighet. Nu skrev bland annat att hon inte längtar efter att gå runt som en ”val i nio månader”, inte vill följa alla ”moderfåren” i en skock, inte drömmer om att tillbringa semestrar på Legoland. Hon pläderade för sitt självständiga, inte nödvändigtvis enkla, val att leva som skribent, och att med sin fru kunna resa långt bort, för att gå in i kreativa processer. Många reagerade på hennes utspel, några tyckte hon var egoistisk och menade att hon som lesbisk kanske saknar urdriften att få barn. Andra ansåg att Leonora Christina Skov satte fingret på vissa tabubelagda frågor kring föräldraskap: Att par ofta dras in i konventionella livsstilar, där vardagen kretsar kring det praktiska livspusslet, där sexualiteten påverkas och man kanske inte älskar sina barn som mycket som man borde.
Just dessa teman ligger i hjärtat av Leonora Christina Skovs litterära verksamhet. Under de senaste tio åren har hon i romaner och kritik ifrågasatt allt som luktar oreflekterad konformism och gruppförtryck. Hon hänvisar ofta till sin uppväxt på 70- och 80-talen i ett litet radhussamhälle, där alla ängsligt anpassade sig efter varandra. Leonora Christina Skov avskyr hyckleri, om det så är i sociala, politiska eller kulturella sammanhang. I det populära tv-programmet Smakdomarna och i prestigetyngda Weekendavisen argumenterar hon osentimentalt mot kulturella tungviktare – och debutanter. Ett antal upphöjda, oftast manliga, medelålders författare har genom åren manglats rejält i Skovs kompromisslösa kritikerpress. Hon har slagit hårt mot deras sexism och utmålat dem som självgoda kvasiintellektuella. För en tid sedan initierade hon också en debatt om författarstödet som hon ansåg rutinmässigt gick till etablerade namn som redan hade fått stöd, och ledde till litterär inavel bland författare med bakgrund i Författarskolan.
Nu har Leonora Christina Skov skrivit in denna vassa kulturkritik även i sin senaste roman, Försteälskaren (Førsteelskeren). Huvudperson är en påhittad manlig dansk succéförfattare, Nat Kaminski, känd bland annat för en erotisk trilogi: Vibrator, Bondage och Erektion. Nu är han på väg utför, men just för att han håller på att förlora allt spottar han ut bittra omdömen om radikala feministkritiker och yngre, lovande författare, som tar hans plats på parnassen. Leonora Christina Skov gör ett ironiskt självporträtt i det Nat Kaminski kallar en rabiat, lesbisk åsiktsfitta med rödmålade läppar och stora bröst. Han anser sig förföljd av henne. Utfallen för tankarna till svenska Maja Lundgren, som för några år sedan klädde av den stockholmska kulturmaffian i den omdiskuterade romanen Myggor och tigrar. Men Skov använder inte verkliga namn. Hennes fåfänge romanhjälte ses som en kombination av författarna Henrik List, Jörgen Leth och Jens Christian Gröndahl. Genom Kaminski skildrar Leonora Christina Skov en sluten förlagsvärld, där män dunkar varandra i ryggen och sedan baktalar varandra, eller enas i sexistiska omdömen om yngre kvinnliga kollegor.
Men kritiken mot kulturvärlden är egentligen bara en del av Leonora Christina Skovs desillusionerade skildringar av samtidens falskspel. Både i Försteälskaren och i sina tre tidigare romaner belyser Skov i mångbottnade intriger hur människor iscensätter sig själva. Hennes berättelser drivs av hemligheter, lögner och påhittade identiteter, hon belyser sexuella maktspel och våld i relationer. Offer och förövare är nutida individer, som famlar runt i existentiella tomrum. Leonora Christina Skov leker med litteraturens genrer och tolkar i grunden verkligheten som en fiktion. Hennes namn Leonora är också en mask, eller författaridentitet, hon själv har skapat sig. I den offentliga rollen som Leonora kan hon utmana och själv ta emot stryk, utan att privatpersonen förintas. Men hon är noga med att skilja på sina roller. Kanske är hennes mest djuplodande budskap, att vi inte så ensidigt ska följa alla sociala spel och identifiera oss med våra yttre masker. Utan våga upptäcka och följa den ensamma drömmare som bor inne i var och en av oss.
Sänt i Sveriges Radio P1, OBS, den 25/2 2013
Externa länkar:
Leonora Christina Skov hemsida >>>
Porträtt av LCS i TV-programmet Smagsdommerne, DRK >>>
Intervju med LCS om att inte vilja ha barn >>>