Dansk dramatiker gör kontroversiell pjäs av Anders Behring Breiviks manifest
37-årige Lollike deklarerade direkt att Caféteatern ska våga lägga näsan i blöt och ta upp kontroversiella ämnen. Han har själv tidigare väckt debatt med allvarliga pjäser om prostitution och gängvåldtäkt. Han är envist sysselsatt med att analysera hur vi skapar normer och kollektiva identiteter i det moderna europeiska samhället. Och nu sätter Christian Lollike alltså Café Teatret på kartan genom att dramatisera den norske terroristen Anders Behring Breiviks 1500 sidor långa manifest. I augusti, bara en månad efter årsdagen av Behring Breiviks massmord på Utøya och attentat i Oslo, blir det premiär på Christian Lollikes monolog med titeln Manifest 2083.
Anhöriga i Danmark och Norge har reagerat mycket starkt mot Lollikes projekt. Det går rakt in i ett nationellt och personligt trauma, man vet inte ens om rättegången kommer att vara avslutad i augusti. Norska dramatikerförbundet menar att Lollikes teateruppsättning kommer att ge massmördaren precis den uppmärksamhet han ville ha och som man i norsk offentlighet har velat tysta ner. Å andra sidan är Breivik redan föremål för bok- och filmprojekt, så varför inte teater?
Christian Lollike är fullt medveten om det känsliga i situationen. I en lång intervju med tidningen Politiken argumenterar han för att det just är konstens roll att ta upp det vi helst vill vända bort blicken ifrån. Breiviks handlingar var fasansfulla, men hans extrema korstågsteorier är inte unika. De finns och sprids i vårt samhälle. På teatern kan och måste man våga titta på dem. Lollike vill undersöka vad det är som kan få en till synes normal medborgare att radikalisera sig själv så extremt. Om en person och handling klassas som omänsklig, då vill han som konstnär absolut tränga in i den för att försöka förstå.
Lilla Caféteatern i Köpenhamn lär gå en tumultartad sensommar till mötes. Kanske helt i linje med de progressiva franska förebilder man haft. I Paris stormades stadsteatern så sent som i höstas av katolska fundamentalister som ville stoppa Romeo Castelluccis scenmeditation över religionens tillkortakommande inför åldrande och död. Och på 60-talet gick den kontroversielle dramatikern Jean Genet rakt in i fransmännens blödande sår från Algeriets frigörelse. Med pjäsen Skärmarna (Les Paravents), som skapade dikt av fransmännens koloniala övergrepp och förtryck, utlöstes ett av teaterhistoriens stora bråk. Ungefär som österrikaren Thomas Bernhards Heldenplatz 1988. Bernhard skildrade där österrikarna som Hitlers villiga medlöpare och väckte ett ramaskri hos ett folk som dittills hade sett sig själva som nazismens offer. Pjäsen fick spelas under intensiv polisbevakning.
Teater som bryter med tabun och ifrågasätter våra kollektiva självbilder är smärtsam, och ibland missriktad. Men just teatern tillåter oss som publik att faktiskt betrakta det omöjliga och det oacceptabla i vår samtid. Genom att dröja kvar vid dessa fenomen kanske vi också vågar fundera över hur de kan uppstå, mitt ibland oss.
Publicerad i Sveriges Radio OBS, januari 2012
Läs Theresa Benérs recension av Manifest 2083 >>>